Emma Augustsson

Dela den här recensionen:

När dikter tonsätts brukar resultatet ofta bli visaktigt. Alltså förväntade jag mig lite fördomsfullt att Emma Augustsson skulle omvandla Agneta Pleijels poesi till något slags visjazz. Det har hon inte gjort. Inte alls så som hon läst, tolkat och musiksatt Pleijel. Albumet Härifrån är både mycket mer och går mycket djupare. 

Hennes tonsättningar har tagit sig ner och in i dikterna och framförandet lyfter upp och fram ordens innehåll och betydelser. Det är, på flera sätt, högst musikaliska tonsättningar. Emma Augustsson sjunger och deklamerar liksom i varann så att bägge blir sång och hon sjunger så att orden blir toner som i musik. Sällan eller aldrig melodier men ändå ofta eller alltid melodiskt.

Medan instrumenten utmanar, spelar med och mot, ligger under och ibland nästan över. Inte avantgarde och fri form men på gränsen. Den musikaliska helheten skapas och byggs ihop av instrumentens ljud och klanger. Augustsson spelar själv flera instrument – som gnisslande, fräsande violin och cello samt elgitarr och slagverk – och även Niklas Barnös än gälla, än morrande trumpet har en viktig betydelse för ljudbilden. Övriga musiker i grundsättningen: Isabell Gustafsson-Ny, bland annat piano och orgel, Mats Dimming, kontrabas, och Dennis Egberth, slagverk. 

Agneta Pleijel medverkar själv i ett par spår. Hon läser eller deklamerar dikterna Härifrån och Tågresan, lugnt och stilla men rytmiskt. Det finns en säker, stadig puls i uppläsningarna, som även de har kompletterats med musik som betoning och kontrast. Pleijels tal blir nästan sång och tillsammans blir de talade orden, tonerna och rytmerna till en gemensam musikalisk form, de också.

Jazz, pop, konstmusik med mera blandas, säkert och effektivt. Som klingande scenograferad poesi, en uppsättning i musik. Vilka annorlunda, egenartade musik- och poesitolkningar. Om man läst Agneta Pleijel, oavsett prosa eller lyrik, så får man en diskussions- och samtalspartner med albumet Härifrån. Ifall man inte gjort det, så kan jag inte tänka mig annat än att man börjar läsa direkt efter att ha hört albumet.