Mary Ann Kennedy

Dela den här recensionen:

Gaeliska kärlekssånger till Glasgow. Mary Ann Kennedys familj härstammar från de skotska öarna i Hebriderna, utanför den skotska västkusten, men hon växte upp som gaelisktalande i Glasgow. “You can take the girl out of Glasgow, but never Glasgow out of the girl”, förklarar hon i cd-häftet till sin samling av hyllnings- och kärlekssånger och poem till och om Glasgow. En stad rik i språk och kulturer, men också de gaeliska skottarnas främsta urbana tillflykt.

Glaschu består av sexton spår, sånger och dikter framförda på gaeliska i ganska typiska revival-arrangemang, med några lätt fräcka och käcka inslag här och där (som distade munspel och slidegitarr och plötsliga mellanspel i ragtime-stil på Óran don ‘Clutha’).

Modernare inslag får utlopp på Margah an t-Salainn, där en bodhran och programmerade rytmer tillsammans med en yster irländsk säckpipa hjälper till att berätta om ett bråk mellan olika irländska familjer på stadens salt market.

Den kontrasteras av en fin, lite jazzig tolkning av Michael Marras Mother Glasgow, där Kennedy ackompanjeras av en ensam, känslosam elektrisk gitarr, och den spöklika, vackra Óran do Ghlaschu, en sång som berör det universella och tidlösa temat storstadskris – skivans mest utstående spår.

Kennedys röst är stark och ljus, behaglig men på gränsen till genomträngande, när hon tar i. Det är hon som är behållningen på Glaschu. Rösten, men också hennes behandling av det gaeliska språket.