Magnus Wiiks Humdinger
From rags to britches
Skivbolag: Just For The RecordsRecenserad av: Leif Carlsson
Publicerad: 25 jan 2016
Dela den här recensionen:
“Humdinger” är amerikansk slang för att beskriva “a real good time”. Här spelar en trio norrmän som gillar att rota bland de amerikanska musikrötterna. Wiik har huvudrollen med allehanda gitarrer med mera, och är dessutom upphovsman till alla nio låtarna. Tätt, tungt komp av trummor och el-bas (Audun Hjort och Adrian Myhr) ger lojalt stöd och sätter musiken i rullning utan att sticka ut.
Ett gråbeigt skivomslag med en pojke i kortbyxor och sjömanskrage med ett gevär i handen, och dessutom med ett kaninhuvud (!), väcker betydligt mer komplexa känslor än att bara festa loss. Så gör även musiken. Mest originell är trion när de tar ett kliv åt sidan och bort från de vanligaste konventionerna, som i den första låten, en långsam sorts Nødblues, som i den hypnotiska Ichiban, och som i den sista, en stilla Walz for Laura. I mina öron leder de självsäkra men svajiga tongångarna från den som för Laura i valsen, inte till några framgångar vid hemfärden. Det blir en sofistikerad bild av ett uppgivet raggningsförsök, en trovärdig blues det också.