Björn Petersson Kvartett

Dela den här recensionen:

Ett lågmält album, med tonsättningar som kan påminna om psalmer som Tryggare kan ingen vara, likheter med religiösa sånger jag hörde i min barndom och närapå några takter I natt jag drömde. Folklig musik. Arrangemangen gjorda i ett rejält nedskruvat tempo och utan utstickande krokar att fastna i. Melodiösa vemodiga stycken från förr, på något sätt bekanta. Sammansättningar, då och då stillsamma vändningar åt oväntat håll, ett enstaka bluesigt piano, en smula Jazz på svenska. Hör man inte upp missar man.

Text, musik och kontrabas Björn Petersson, sång Agnes Åhlund, piano Christian Berg, viola Alma Möller, trummor Anton Jonsson och Sanne Petersson telefonröst. Tretton sånger och ett telefonsamtal på nästan en timme.

Sången klingar på ett lite gammaldags sätt i linje med musiken, men lite vasst och högt, det är inte lätt att urskilja orden. Jag måste sitta med texthäftet, och då hittar jag en poäng. Skivans motsatser framträder, smärtan och, föreställer jag mig, viljan att linda in den i ett värmande omslag. Visst är det tungt att leva nu? blir en stilla vals, Jag älskar smärtan av sten och is är lite piggare – till melodin. Texterna ofta en smula skruvade, självanklagande. En ljuspunkt är åtminstone titeln på den femte, När sången hörs från en koltrast är du starkast i världen. 

Djärvt att dra detta musikaliska projekt till en sådan vass spets. Mötet mellan texter om förtvivlan och förvirring och en medvetet valhänt omfamnande musik. Enkelt och obevekligt, inte lätt att släppa.