Jill Johnson

Dela den här recensionen:

For you I’ll wait är Jill Johnsons personligaste och mest lågmälda skiva hittills. Texterna präglas av uppbrott och tvetydiga känslor. Kompet är återhållet. I första spåret hör vi bara piano och ståbas, i andra spår både hammond, pedal steel och dobro, men det verkar ändå som om Jill Johnson reducerat inramningen för att lyfta fram sångerna. Texterna är de bästa Jill Johnson hittills skrivit, medan melodierna är neutralare.
Men det är en klyscha att säga att detta är Jill Johnsons personligaste skiva. Texter som verkar självutlämnande inbjuder till den beskrivningen, i synnerhet som vi samtidigt läser om Jill Johnsons separation i pressen.
Men kanske har hon redan skapat sitt personliga uttryck i en countryns gränsgenre? Kanske är den vinande sliden och en flyktig melodi ett lika sant uttryck för Jill Johnsons personlighet?
Skivan är bra, och den markerar ett nytt inslag i Jill Johnsons artisteri. Den beskrivningen räcker.