Myrkur

Dela den här recensionen:

Folkmusik har ofta utgjort inspiration för black metal-artister, men en som tagit steget fullt ut är danska Myrkur. Folktoner har varit mycket framträdande i många av hennes låtar och häromåret gjorde hon några turnéer med akustiska tolkningar av egna metal-låtar och traditionella sånger. Sålunda är Folkesange ett fullt logiskt tredje studioalbum för Amalie Bruun, som multiinstrumentalisten och sångerskan bakom namnet Myrkur heter.

Halva skivan är nyskriven och halva är traditionella låtar på danska, svenska, norska och engelska. Visst märks den stora inspirationen från Folk & Rackare och andra föregångare, men också från neofolk. Sången har genomgående ett jättelikt reverb, även när den ligger i täta stämmor. Ibland förekommer en kraftfullt dunkande trumma, och de mörka stråkmattorna präglas särskilt av Joanna Quails mäktiga cello och Stefan Brisland-Ferners viola. I öppningsspåret anas Myrkurs metalbakgrund när slagverken kommer in mot slutet, men i övrigt är detta som bortblåst på Folkesange. Detta är ett säreget album, stämningsmässigt på sätt och vis långt från många samtida sångbaserade folkmusikband samtidigt som rösten ändå är i centrum. Folkesange är en riktigt fin skiva, och avslutande Vintern är närmast filmiskt spöklik med ljusa röster och klinkande piano. En stillsam avslutning på en annars ofta dramatisk platta.