Trolska Polska

Dela den här recensionen:

När jag recenserat dansk-svenska Trolska Polskas tidigare skivor har jag hyllat deras förmåga att i sin instrumentala musik skildra olika karaktärer och händelser. Gruppen har, vilket redan bandnamnet antyder, något av ett tema, trots att de alltså inte har några sångtexter: troll. På denna tredje platta tar de detta några steg längre. Varje låt har i skivhäftet försetts med inte bara en underbar illustration utan också ett kapitel i en berättelse. De gestaltar nämligen varsin del i skildringen av vårfesten i bergakungens slott, och det görs så väl att jag nästan kan se det hela utspela sig framför mig.

Bandets grundare och kompositör Martin Seeberg är onekligen en mästare inte bara på detta, utan framför allt på att skriva svängiga, charmiga och fantastiskt bra låtar. Egentligen kan varenda en nämnas, men några favoriter har jag ändå. Slattenlangpat är en briljant schottis med snyggt synkoperat komp, där det helt plötsligt dyker upp helt ljuvlig grymtande scatsång vilken följs av ett tjutande skalmejasolo. Den och flera andra låtar är ganska långsamma, men Halvlang hopsa är desto snabbare och drivs på av en frenetisk mungiga. 

Hylkerne skildrar några enorma troll som dansar akrobatiskt och blir efterhand skivans tyngsta låt, ja faktiskt blytung men ändå akustisk metal, när trummor och stämspel på säckpipor kommer in. Enormt mäktigt! Allra sist på skivan ger sig en jätte av på sin långa vandring från slottet efter festen. Den vandrende kæmpe är hela sju minuter lång, med rejält sug i stråkkompet och en mörk, dramatisk melodi som sitter kvar i minnet i många dagar. 

Martin Seeberg är ett geni, Trolska Polska är fullkomliga charmtroll, och Eufori är deras bästa album hittills och en av årets allra bästa skivor. Vid varenda lyssning blir jag alldeles lycklig, ja rentav euforisk.

Och snälla, gör en animerad film av detta! Bättre filmmusik kan jag inte tänka mig.