! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Rockiga folkrötter

Richard Thompson

Electric

Skivbolag: Proper/Playground
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 15 feb 2013

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Richard Thompsons renommé är oantastlig. Han var med och skapade den brittiska folkrocken, kom på 19:e plats i tidningen Rolling Stones lista över de hundra bästa gitarristerna genom tiderna och är en uppskattad studiomusiker, med stor kunskap om sånger, genrer och gitarrstilar. Han är en ”musikers musiker” och en favorit bland musikjournalister, men har aldrig upptäckts av den stora publiken.
Thompson fortsätter dock troget att göra skivor. Electric är hans 27:e album (lite beroende på hur man räknar), och inspelningen av skivan sammanföll med 40-årsfirandet av hans första soloalbum, Henry the human fly.
Electric är på många sätt en typisk Richard Thompson-skiva. Den innehåller en varierad blandning av stilar, från folkballader och blues till rockabilly och rena rockstänkare. Med typiskt underfundiga texter, om avundsjuka, om pensionärer fulla av åtrå, om skadeglädje och bitter kärlek, stillsamt inramade av Thompsons glänsande gitarrspel med flera inspirerade solon, som på den starkt rytmiska Stony ground, Sally B och Stuck on the treadmill, som för tankarna till 1982 års Backstreet slide.
Den annorlunda dagen-efter-kvällen-före hyllningen till Manchesterförorten Salford, Salford sunday, den tvehågsna My enemy och den akustiska balladen The snow goose är några av skivans mer känslofulla och romantiska spår.
Flytet i gitarrspelet, energin i de snabbare och tyngre spåren, och de vackra melodierna och inlevelsen i de lugnare gör Electric till en av Thompsons bästa skivor.
Electric framförs huvudsakligen av det band Thompson har spelat med i tio år, nu, med Thompson (gitarr), Michael Jerome (trummor) och Taras Prodaniuk (bas). Thompsons ambition var att skriva för en folkrock-powertrio, den klassiska Cream-sättningen. Men han lägger till att detta är en mindre kraftfull trio, mer av en mes-trio, vars musik han skämtsamt har döpt till folk-funk; ”Det är en ny genre och jag vet inte om världen är mogen för den, än”.
Skivan spelades in i Nashville, hemma hos producenten Buddy Miller (Robert Plant, Solomon Burke, Emmylou Harris), men är för den skull ingen country-skiva, även om några spår har country-inslag, framför allt avslutande Saving the good stuff for you, som är en regelrätt, smäktande country-vals, med stämningsskapande fiolspel av bluegrassmästaren Stuart Duncan. Dessutom medverkar Alison Krauss, som lägger till sin vackra stämma på duetten Snow goose och Siobhan Maher Kennedy (från engelska 80-talsgruppen River City People) som bidrar med sång på ett flertal spår.

Annonser