Roger Ruskin Spear

Dela den här recensionen:

Bonzo Dog (Doo-Dah) Band bildades 1962 och gjorde sig kända för sina humoristiska och respektlösa rock’n’roll-parodier och kärleksfulla pasticher av 1920- och 30-talsjazz och -populärmusik. Under åren som följde efter det att Bonzo Dog Band hade splittrats 1970, släppte multiinstrumentalisten Roger Ruskin Spear en ep och två album, som nu har återutgivits. De inte bara följer i Bonzo Dogs fotspår, utan visar tydligt hur mycket i Bonzos centrum Spear hade befunnit sig, både som musiker och kompositör.
Öppningsspåret på Electric shocks, All by yourself in the moonlight från 1929 är arrangerat som ett folkrockspår, i bästa Ashley Hutchings/Morris On-stil, med inledande melodeon och bassaxofon innan kaoset bryter ut, med tjutande elgitarr, Monty Python-lik kör, mistlur, polismegafon, skottlossning, karussellorgel och kyrkklockor! Gammeljazziga Make yourself a happiness pie är en trovärdig cover av en sång från 1930 och även Cliff Richard & The Shadows 1959-hit Living doll har fått sig en släng av jazz-sleven (men det är inte allt den fått). En av de fyra bonusspåren – som utgör Spears debut-ep Rebel Trouser – är Spears förödande version av Engelbert Humperdincks Release me (med Spike Jones-inslag); Spears hade föreslagit att Bonzo Dog skulle spela den, men de andra tyckte att Humperdinck redan gjorde en utmärkt parodi på den alldeles själv.
Spears egna kompositioner låter som äkta vara, med glimten i öga (och öra)! I’m a fly hör till kategorin jazzpasticher, medan Matress man, Blue baboon och Doctor Rock är (lite vanvördiga) 50-talsrock’n’roll parodier, ibland med lite inslängd 60-talsrock, för extra effekt. Unusual är kort sagt än mer av Spears sanslösa musik, i Bonzo Dogs och Electric shocks anda. Det finns ingen överdriven vördnad i covern av The Whos Pinball wizard; On her doorstep last night från 1930, I love to bumpity bump (on a bumpy road with you) från 1928 och When Yuba plays the rumba on a tuba down in Cuba från 1931 är de kärleksfulla jazzpasticherna, tillsammans med Spears egna, music-hall-inspirerade Morcambe and Wise; medan rock’n’roll-parodierna bjuder på titlar som Show-off Shostakovich och Frank the ripper och en oefterhärmlig version av Heartbreak hotel, med jazzklarinett och massvis med eko på sången.
Spear spelar bland annat saxofoner, tromboner, klarinett, elpiano, bas, kazoo, celeste, orgel, trumpet, theremin, elektro-musikalisk madrass, byxpress, askfat och dokumentskåp, men får hjälp av välrenomerade musiker som, bland andra Thunderclap Newman (som hade en pophit 1969 med Something in the air), B.J. Cole, Peter Banks (Yes, Flash) och grupperna Flamin’ Groovies (på Electric shock) och Help Yourself (på Unusual).
Två självklara album för Bonzo Dog-fans och andra som gillar musik med humor!