Fredrik Nordström

Dela den här recensionen:

Första gången jag stötte på saxofonisten Fredrik Nordström var via Caprice-skivan On purpose i hans eget namn från 2002 och så förstås i kvartetten Dog Out på skivan med samma namn som kom ut året efter. Sedan dess har han gjort en lång rad fina skivor, bland annat på Moserobie-etiketten, och med början på 2020-talet albumen Dolores One, Dolores Two och förra årets Big Band Stories på egna skivbolaget Bluenord Records.

För ett tag sedan kom Nordström också med albumet Edna songs – Mariposa, som är ännu ett exempel på hans kreativa förmåga att skapa musik med stark prägel av originalitet. Albumet är en dedikation till den amerikanska poeten, dramatikern och feministen Edna St Vincent Millay (1892–1950) som var den första kvinna att få Pulitzerpriset för poesi 1923 och vars frispråkighet gjorde henne vida känd även långt efter ”the roaring twenties”.

Medverkar i de sex sinsemellan rikt varierade kompositionerna på albumet, som är musikaliska tolkningar av Ednas (eller Nancy Boyd som hon också kallades) texter, gör förutom honom själv på tenor- och altsax vokalisten Selma Pinton, trumpetaren Magnus Broo, gitarristen Samuel Hällkvist, basisten Hugo Löf och trumslagaren Nils Agnas. Ett diversifierat gäng kända musiker som alla är lika bidragande till helheten. 

Det inledande stycket Ebb börjar med svepande klanger från Hällkvists gitarr innan dessa sveps samman med Pintons sång, vilken därefter ordlöst förenas med Broos trumpet innan Nordströms sax tar över och leder musiken mot det vackra slutet. Färgstarkt är även det efterföljande numret Sorrow med sitt generösa utrymme för fritt spel ovanför Agnas trummor, vars envetna piskande passar perfekt in i sammanhanget.

Ett rikt och varierat album, som sagt, och mycket hörvärt.