Judith Owen

Dela den här recensionen:

Judith Owen ville skapa ett klassiskt sjuttiotalssound på detta den walesiska sångerskans åttonde album. Den andas funk och soul och lyckas verkligen fånga den tidens anda. Men hon känns samtidigt delvis fången i arrangemanget. Ibland rinner musiken lite för lätt förbi i och låtarna går in i varandra. Ibland passar det bäst som bakgrundsmusik. Till och med den låt som behandlar mammans tragiska självmord inger inte särskilt mycket känsla. Judith Owens röst klingar vackert men varierar i engagemang.
Men när sedan One in a million tar vid dras jag med och det märks att Judith Owen är allt annat än en nybörjare, hon är bra på det hon gör och det märks att hon är rutinerad. Som helhet ändå en vacker skiva, som ibland påminner om Joni Mitchell. Bara lite snällare och mer polerat.