Jon Balke
Discourses
Skivbolag: ECM/NaxosRecenserad av: Sunniva Brynnel
Publicerad: 18 sep 2020
Dela den här recensionen:
Former och gester. Jag minns tydligt den varma höstdagen i mitt övningsrum i Boston, då improvisationsmusiken plötsligt blev så enkel och tydlig; samtidigt rymdes hela världens musik i dessa två ord. När jag slår på Jon Balkes Discourses och de första händernas penseldrag sveps över pianot, minns jag den klarsynta stunden i Boston. Former och gester. Enskilda toner är viktiga, men valet av desamma får inte stå i vägen för frasens andemening eller struktur. Precis som när vi talar är inte de specifika orden det allra viktigaste, det är hur vi säger det som har effekt.
Så går mina tankar när jag hör Jon Balke. Ömsom är musiken på Discourses dundrande kaotisk, ömsom är den sparsmakat vacker. Det kaotiska skär in i mig för mycket just nu, i en tid som redan hugger tag i maggropen. Det kan tyckas paradoxalt, men min iakttagelse är att ju bättre vi människor har det, desto mörkare musik dras vi till – och tvärtom. Musiken återställer vår känslomässiga och nödvändiga balans mellan mörker och ljus. För den som söker någonting ärligt är Discourses en spännande platta solopianoinspelningar där många nya idéer kan födas hos den närvarande lyssnaren. Den lyssnare som önskar eskapism bör se åt annat håll.