! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Soloexpressionism Lira Gillar

Martin Küchen

Det försvunnas namn

Skivbolag: Thanatosis
Recenserad av: Peter Bornemar
Publicerad: 20 nov 2020

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Den synnerligen produktive rörblåsaren och kompositören Martin Küchen låter sig aldrig fångas i någon bestämd genre. Den på vinyl och digitalt utgivna utgåvan Det försvunnas namn är tredje och avslutande delen i en trilogi vars första delar var Hellstorm (Mathka, 2012) och Lieber, Heiland laß uns sterben (Sofa, 2013). Alla tre sällsamt fascinerande soloalbum inspelade i tre olika kyrkor i Lund och utnyttjande den rumsliga resonans som erbjuds i dessa.

På det i Klosterkyrkan inspelade nya albumet hanterar Küchen baryton- och altsax samt högtalare och Ipod, och hämtar precis som på föregångarna tematiken från historien för att blottlägga de inte sällan av oförrätter och förtryck orsakade tillstånd som återspeglas i den extremt uttrycksfulla musiken. 

De tio kompositionerna är sinsemellan extremt varierade, och låter Küchen utforska sina instrument på ett sätt som få andra. Den kombination av luft och spel på klaffar som präglar Sheer life asleep återkommer med hiskelig fart och kraft i det utmanande stycket Wasser töten, Luft töten. Om det i Hippopotami mit Mensch är som att kliva rakt in i en djurfarm har titelspåret en starkt symfonisk karaktär framhävd av en sampling av Vivaldi. 

Küchens saxspel handlar förstås inte bara om viskningar, väsanden och frustanden. I The 5th of December 1931 02.00 AM, som hänför sig till sprängningen av Kristus Frälsarens katedral i Moskva, låter han saxofonen glida över ett insprängt tal av Trotskij, och i bonusstycket (endast digitalt) Die Katze von Bach hem-faller hans saxspel åt jazz av närmast traditionellt snitt.

Mäktigt.

Annonser

Banner-38-39-Trio-Erici-Lira-180x360 kopia