Canopée

Dela den här recensionen:

Allvarligt talat, musiken på Dans les arbres är nästan som ett skämt på seriös musik. Tonerna är sååå ödsliga, gongslagen sååå dova och gnisslandet sååå gnissligt att man tror att domedagen står för dörren. Allra minst. Allt sker som i slow motion. Varje avvägande, varje idé blir till ett oändligt universum med oändliga valmöjligheter och oändliga betydelser. Instrumenten: banjo, elgitarr, klarinett, harmonium, slagverk … är sååå preparerade att de inte står att känna igen, och titlar som La Fumée, La Brume, La Transparence skyler det mesta i en kompakt fog. Men jag går från lusten att avfärda musiken till att dras in i den smått fanatiskt konsekventa ljudvärld de fyra musikerna bygger upp. Inget för dansgolvet men det rensar skallen från banala melodier och triviala rytmer och skapar ett sorts, tror jag, buddistiskt lugn.