Martin Green

Dela den här recensionen:

Spökhistorier, det övernaturliga, döden och olika former av livet efter detta, har alltid fascinerat människor och är följaktligen också rikligt framträdande i traditionella sånger. Opera North bad Laus dragspelare Martin Green att sätta ihop en show som tittade närmare på detta.
Green (dragspel, piano, leksakspiano) valde att arbeta med Niklas Roswall (nyckelharpa) och sångarna Becky Unthanks och Inge Thomson, som alla bidrog till att hitta lämpliga sånger, både traditionella och nyare. Resultatet blev föreställningen Crows’ bones.
Texterna tar upp olika aspekter av föreställningens huvudteman. Mess of crows klargör betydelsen av uttrycket ”tills döden skiljer oss åt”. One December morn tar upp en föga känd historia från första världskriget, då tre tyska krigsfartyg besköt den nordengelska kuststaden Hartlepool, där omkring 100 personer dog, de flesta barn. Medan Griesly bride berättar om ett äktenskap mellan en varulv och en australisk ängel.
Nyckelharpans rustika sound är starkt bidragande till sångernas utomjordiska stämningar (inte minst på Maklins brudmarsch från Orsa), liksom de mer ovanliga instrumenten, från leksakspiano till ”the log”, en stock med en cellosträng, spelad med stråke.
Kontrasten mellan sångerskornas röster, Inges ungflicksröst och Beckys mer metalliska stämma, får mig att tänka på ljudband från skräckfilmer. Till detta tillför sedan Portisheads Adrian Utley (gitarr, bas, mellotron, slagverk) hotande stämningar av varierande slag, med ett spökligt wall-of-sound stämningsfullt  producerat av Calum Malcolm.
Crows’ bones är en mörk, kuslig och oroande, men mycket riktigt fascinerande skiva.