Laura Cortese & The Dance Cards

Dela den här recensionen:

Laura Cortese har hörts som instrumentalist hos Band of Horses, Pete Seeger, Rose Cousins, Uncle Earl och Jocie Adams (Low Anthem). Hon tillhör en livlig krets av rootsmusiker i Boston, men skickar här ett slags vykort från Kalifornien.

Efter några skivor i eget namn är detta hennes första album med bandet The Dance Cards. Tillsammans finner de nya sätt att korsa bluegrass, old-time, country och keltisk musik. Två fioler (varav en tillhör Laura Cortese), cello, bas och så de där snygga sångharmonierna.

Låten The low hum inleder plattan med en delikat plockad banjo och så glider vokalharmonierna in innan låten byggs upp mot ett crescendo som bådar gott inför resten av albumet. Löftet infrias sedan på en samling låtar där den traditionella nordamerikanska folkmusiken ges en vaken och varsam uppdatering. En uppdatering som du inte behöver vara inbiten folkmusikentusiast för att digga. Det här är något som kan falla många i smaken, särskilt om lyssnaren kommer från americana- eller country­hållet.

Kvartetten har åstadkommit en djupt engagerande skiva, inte helt ortodox och så mycket bättre än det mesta i genren jag hört på sistone. Jenna Moynihans skotska och appalachiska influenser hörs i hennes fiolspel som smälter sömlöst ihop med Laura Corteses dito. California calling heter albumet men det sjungs också om Stockholm i en låt med samma namn. Producenten Sam Kassirer (Josh Ritter, Lake Street Dive, Joy Kills Sorrow) har gjort ett strålande jobb att klä in musiken i en tilltalande ljudbild.

Post-folk har jag satt som benämning på detta. Jag vet inte, men nog kommer den här skivan som ett brev på posten alltid.