Skivrecension

Battleplan
Talangfull folksångerska Lira Gillar

Bella Hardy

Battleplan

Skivbolag: NOE Records
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 28 maj 2013

Dela den här recensionen:

Battleplan är Bella Hardys fjärde album på två år. Även om det i viss mån var vanligt för många band i slutet av 60-talet, så är det inte precis normen nu. Man kan frukta överexponering och urvattning. Men risken är liten med Hardys skivor, som håller en hög standard, både konstnärligt och kvalitativt. Och Battleplan är inget undantag.
Sångerna är en blandning av bearbetade, traditionella sånger och helt nyskrivet material. Vad som först står ut är Hardys förmåga att få gamla sånger att låta moderna och hennes egna, nyskrivna sånger att verka genomsyrade av generationer av tradition.
Inledande Good man’s wife är hennes version av den kända Raggle taggle gypsies, men är sammansatt från fyra olika källor till en sång som har ett helt annorlunda perspektiv på historien. På samma sätt är True hearted girl en syntes av fem olika källor, medan till exempel The seventh girl är Hardys personliga bearbetning av originaltexten, med en egen melodi. Den egna Maybe you might är något helt annat, en torch-sång med starka drag av klassiska amerikanska 40-tals-musikaler.
Bella Hardys stämma är personlig och säker, varm och omfamnande. Och inte minst med klar och lättförståelig diktion gör hon det lätt att förstå varje ord hon sjunger. Arrangemangen är lika okomplicerade som de är uppfinningsrika, från asiatiskt klingande fiolpizzicato på Good man’s wife till Three pieces of my hearts folkpop och Through lonesome woods östeuropeiska femtaktare.
För kompet svarar Hardys grupp, med Hardy (fiol), Anna Massie (gitarr, banjo), Angus Lyon (klaviatur, dragspel), James Lindsay (bas) och Mattie Foulds (trummor). Foulds svarar också för den enkla och effektiva produktionen. Man kan höra att Hardy älskar det hon gör. Och så länge man gör det, får hon gärna fortsätta att släppa två skivor om året. Keep them coming!


Fler recensioner

Annonser