Chris Thile & Edgar Meyer

Dela den här recensionen:

Vid sidan av sin skapare har Chris Thile bara sig själv och Bill Monroes ande att frukta. Den gudabenådade 33-årige mandolinisten har flugit igenom såväl Bachs sonater som Carter Familys sångbok. Solo, duo eller band spelar ingen större roll.
När Chris Thile nu återvänder för ett samarbete med basisten Edgar Meyer för parets andra duoskiva, tar han med sig bluegrassen och folkmusiken från de olika samarbeten han haft med gitarristen Michael Daves och Yo-Yo Ma men gör något helt annat.
När det blir som bäst glömmer både lyssnaren och Thile att han gör det så fruktansvärt bra – och dessutom på mandolin! – för att hinna landa i insikten att paret Meyer-Thile i sina bästa stunder skapar en unik form av kammarfolk med inlån från ett par olika kontinenter.
Allt som oftast landar Meyer & Thile i bördig jord. Stundtals balanserar Thile på gränsen till enbensjonglering. Och det är då han bör se upp med sin närmast barocka begåvning. I övrigt: Zlatan-klass.