Willie Nelson

Willie Nelsons nya skiva Band of brothers är hans bästa sedan samarbetet med Kimmie Rhodes på Just one love. Det säger en del, med tanke hur hög kvalitet topparna i hans ojämna œuvre håller.
Kompet är som oftast avskalat. Ofta hörs bara rytmkompet med diskreta inpass från Mickey Raphaels munspel eller Trigger i nyckfull dialog med Bobby Terrys rätlinjigare gitarr eller Mike Johnsons och Tommy Whites pedal steel.
Vad som framför allt fängslar är ett knippe nya sånger skrivna av Nelson i samarbete med Buddy Cannon som även producerat skivan. Melodierna är precis så urstarka som Nelsons klassiker, och i texterna finner vi både lyhört inkännande ögonblicksbilder från ett pågående liv och ironiska infall som kärleksförklaringen till sångjagets alla Wives and girlfriends:
”I love my wives and I love my girlfriends / But may they never meet / May they never know each other / When they pass on the street”.
Willie Nelson har framtiden för sig.