Oskar Schönning

Dela den här recensionen:

Om man gillar americana med dess sentiment, men gärna låter klangerna skärpas till för att få en smula tvetydighet, då är inledande Hold on (to what you believe in) något att suga på. En genre där trovärdigheten är allt. Annika Norlin (trovärdig) framför två egna texter: Jag vet inte, med distanserad och en smula ytlig ironi och ett nästan överdrivet stiliserat komp, och så den hudlöst gripande Gå. The violin är en lågmäld vemodig berättelse om ett misslyckande och när den somaliska poeten Amina Said Ali precis efter med känslig röst till effektiva trummor och en ljus optimistiskt klingande melodi sjunger är trovärdigheten fortfarande intakt. Vi förstår utan att kunna översätta.

Sidan två på vinylen börjar stillsamt, som att tankarna vandrar lite planlöst, sökande för all del, den metalliska gitarren från inledningen är kvar. Vart? Följande två låtar Cherry pie och Do the Skifs har ett samlat men en smula underordnat blås som inte utmanar den stadiga och knutna takten, vilken pekar med hela handen. Den senare låten, en blinkning till Björn Skifs, verkar mest vara på skämt.

Jag har inte så lätt att förstå helheten, men det ger anledning att fundera. Oskar Schönning rör sig över och mellan genrer, spänningar finns i musiken. Han söker nog inget fokus, prövar olika angreppssätt i en berg- och dalbana. Bad move var från början ett enpersonsprojekt som nu fått hjälp av några medmusiker. Välfungerande insatser av Calle Stenman på trumpet och barytonhorn, Lisen Rylander Löve tenorsax och Anna Lund trummor (fin känsla på Solvig). Och förstås Oskar Schönning på kompositioner, modifierad Fender VI, gitarr och slagverk. Röster och visslingar tillkommer, allt mixat av Christoffer Roth.

Så när Solvig som avslutning tonar fram hamnar jag i ett liknande, rikt spretande känsloläge som i Noël Akchotés tolkningar av Death is only a dream som jag skrev om i förra numret, och det är inte illa.