Aisha Burns

Dela den här recensionen:

Andra albumet i eget namn från en artist som är född i Texas men baserad i Massachusetts. Fem år har passerat sedan solodebuten Life in the midwater. Musiken på Argonauta föddes ur tragiska omständigheter men också lyckliga dito. Sångerskan, violinisten och låtskrivaren Aisha Burns befann sig i ett skört och omtumlande läge i livet. Hennes mor hade gått bort samtidigt som hon funnit en ny kärlek att dela livet med. Albumtitelns Argonauta är en sorts bläckfisk, som föder ungar i känsliga äggskal innan den själv flyter iväg, bort.
Passande nog är Aisha Burns djupa röst av ett slag som inbjuder till liknelser med allt det ovanstående. Ensamhet, smärta, glädje, harmoni. Allt detta serveras på Argonauta, och det känns fullt naturligt och okonstlat. Det är något slags folkmusik och americana, här finns vackra harmonier och ett dovt, mörkt anslag. Aisha Burns tar inte i så att hon spricker, utan håller en balans skivan igenom. Det är ingen lättsam lyssning alla gånger, men här finns ett uttryck och en självklarhet som imponerar och inspirerar.