! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Keltisk folkrock

New Celeste

A perfect sky

Skivbolag: Park
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 4 apr 2017

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Skotska New Celeste bildades i Glasgow under sena 1970-talet och skapade sig en egen nisch, med sina annorlunda jazz- och rocktolkningar av traditionella sånger. Det höll till 1983, då gruppen splittrades och namnet fick ligga i träda tills sångaren Iain Fergus samlade ihop en ny grupp musiker i början av 1990-talet. Flera av dessa finns med här, tillsammans med några gästspelande originalmedlemmar.
Ian Fergus är en skicklig och originell kompositör. Hans sånger har klara folkrötter men känns moderna, personliga och samtidigt märkligt familjära. Hans röst får mig att tänka på en sorts symbios mellan Donovan, Al Stewart och Nick Drake (om Drake också hade varit skotte).
New Celeste är i grunden ett folkrockband, men tyngdpunkten ligger på de akustiska gitarrerna, och fiolen,  som också har en central roll. Stilarna varierar från sång till sång. Such a lovely day har ett lätt latinstuk; Love is a strange thing är en böljande vals; Seven seas är flamenco; She’s got no heart en gungande, annorlunda blues.
Gitarristen Steve Reid har bidragit med två låtar, den bretonskt doftande La Petite Quimpéroise och den ystra, flyktiga The Sunshower, medan fiolspelaren Gavin Marwick har komponerat en våldsam danslåt, Jig Celeste.
Kvaliteten är genomgående hög och konsekvent. Men det är framför allt tre sånger som gjort sig hemmastadda hos mig: bluesklagovisan Rosanna och den vemodiga Sorry, som båda ropar ”Nick Drake” till mig, och Love and freedom, en kärlekssång inflätade i det historiska slaget vid Stirling Bridge, under det första skotska frihetskriget 1297.

Annonser