Nickel Creek

Dela den här recensionen:

Efter ett antal år av egna soloprojekt ser vi nu den amerikanska trion Nickel Creek återvända, med albumet A dotted line. På skivan gästar Mark Schatz och Edgar Meyer på bas samt Matt Chamberlain och Eric Valentine på percussion. Sara Watkins stämma påminner i uttryck och skörhet om Damien Rice och särskilt fint passar hennes sångstil till Where is love now. Pojkarnas sång: helt okej. Texterna på skivan: något infantila. Det är egentligen när Nickel Creek spelar instrumentala låtar, till exempel Elsie (Chris Thile), som himmelriket visar sig. Thile på mandolin låter här som av gudarna sänd. Nickel Creeks musikaliska kapacitet hörs på hela skivan, i både komposition och framförande. Men, det finns en joker med på A dotted line. En klubblåt som heter Hayloft och som kan sammanfattas som ett trist besök på Stureplan en sen fredagskväll. Kanske hade Hayloft platsat som ett roligt gömt spår i slutet av skivan, inte halvvägs som femte spår.