Robert Wyatt

Dela den här recensionen:

I september 1968 hade Soft Machine precis avslutat sin andra amerikanska turné. De hade varit förband åt the Jimi Hendrix Experience och turnén hade tagit så pass på krafterna att gruppen upplöstes. Mike Ratledge och Kevin Ayers for tillbaka till Europa, men Robert Wyatt stannade kvar, på inbjudan av Hendrix och hans Experience. Genom Hendrix blev Wyatt också erbjuden gratis studiotid, som han använde till att spela in fyra demos som dels visade vägen för Soft Machines närmaste utveckling, dels – redan 1968 – gav en försmak av Wyatts musikaliska framtid som soloartist och i gruppen Matching Mole.
Den 18 minuter långa Rivmic melodies, i något omarbetad form, lade grunden för första sidan på Soft Machines andra album, som spelades in det följande året, med Ratledge och basisten Hugh Hopper, som ersatte Ayers. Den ännu längre Moon in June blev Wyatts sidlånga bidrag till Soft Machines tredje album ett år senare. Chelsea återanvändes på Matching Moles första album (1972), med ny text och namnet Signed curtain. Wyatt brukade sjunga Slow walkin’ talk i gruppen Wilde Flowers. Den dök senare upp i omarbetad form på Wyatts tredje album, Ruth is stranger than Richard, med namnet Soup song.
Det är intressant att kunna ta del av Wyatts skapandeprocess. Det är också imponerande att höra hur nära de slutliga versionerna av sångerna de fyra demospåren faktiskt är. Hur smärtlöst sångpartierna och de instrumentala delarna går in i varandra redan på detta tidiga stadium.
Jimi Hendrix bidrar med gungande bas på Slow walkin’ talk och softarna Mike Ratledge och Hugh Hopper bidrar med orgel respektive bas på andra halvan av Moon in June. Robert Wyatt själv spelar piano, orgel, bas, trummor och sjunger. Röst- och instrumentpåläggen är många, effekter och andra ljudinslag frekventa, vilket är något han utvecklade på sin första soloskiva, The End of an ear. Det här är hans lekstuga.