Redaktionsbloggen

Skånsk trad med oemotståndligt sväng

12 nov 2023

Hialøsa 
Tonsalen, Huddinge 10 november 2023

I våras skivdebuterade Hialøsa med albumet Scanian very old pop, och deras konsertprogram med den svenska titeln Jättegammal skånsk pop är närmast identiskt med skivan. Låtarna spelas i samma ordningsföljd, men eftersom plattan är alldeles lysande är livetolkningarna följdaktligen också det.  

Bandet går ut hårt med en svit på inte mindre än sju slängpolskor på ungefär lika många minuter, med intensivt fiol- och oktavfiolspel och tung stråkspelad kontrabas samt kraftfullt fotstampande av alla tre på deras inpluggade träplattor. Svänget är oemotståndligt, och stampandet ekar tydligt från flera i publiken. 

Men Hialøsa har också tagit sig an ett antal sånger med skiftande karaktär, här finns både traditionella folksånger, psalmer och texter ur urgamla dokument. Särskilt när Love Aamås Kjellson sjunger a cappella får hans ibland närmast bräkande röst och breda dialekt fullt spelrum och han kan sätta rejält tryck bakom. Andra gånger sjunger alla tre unisont.

Trion kastar sig rätt så vilt mellan ösig dansmusik och mer finstämda saker, där inte minst en melodi av Hildegard von Bingen, ljuvligt vackert spelad av Malte Zeberg på kontrabas är en höjdpunkt, invävd i sången Seikilos där Zebergs tunga basgroove och det envetna stampandet gör den nästan absurt svängig. Valsen Eken, komponerad av bandets fiolspelare Alva Bosdottir, är den enda egna låten men smälter fint in bland de traditionella låtarna. Oavsett deras ursprung har Hialøsa gjort dem till sina, och det gäller även den fantastiska Philemon Artur & The Dung-covern Stanna där ni är vars text om skövling av naturen är högst aktuell även idag.

Efter konsertprogrammet följer en spelning till dans, där Hialøsa bjuder på den ena slängpolskan efter den andra, uppblandade med några valser, och där Zeberg även visar att han är en mycket skicklig gitarrist och studsar mellan att kompa och att bolla melodier med Bosdottirs fiol och Aamås Kjellssons oktavfiol. Svänget är, återigen, alldeles makalöst, och det är en verklig njutning att få lyssna.

Rasmus Klockljung


Fler recensioner

Annonser