Redaktionsbloggen

”Jag vill att min musik ska vara kul och ha humor. Det är inte på blodigt allvar", säger Robin Cochrane. Bild: Dragan Popovic

Robin Cochrane slår ett slag för afrikansk musik

1 dec 2021

På skivan Afrikalou presenterar Robin Cochrane sitt livslånga utforskande av afrikansk musik. Han är trummis, slagverkare, producent, konsertarrangör och poddare. Som musiker hörs han bland annat i Ale Möllers Xeno Manía.

Att Robin Cochrane släpper sitt första album i eget namn nu har delvis med pandemin att göra. Men det är också av respekt för den rika afrikanska musiktraditionen som han väntat så pass länge med att spela in plattan.

– Pandemin gjorde att jag fick loss jättemycket tid och då började jag spela in frenetiskt. Sen har det varit ett experimenterande fram till att känna att jag kan göra den här afrikanska musiken med något slags stolthet. Och att sätta min personliga prägel på den. Det är känsligt på något sätt.

Robin Cochrane har spelat och lyssnat på afrikanskt sedan han som liten hörde band från Afrika på Falu folkmusikfestival för första gången.

– Jag skulle inte varit den jag är i dag om jag inte hade träffat afrikanska musiker. De har påverkat mig som musiker och människa. Och att sen åka till Afrika och på så vis ha en fortsättning på det har känts jätteviktigt.

Att spela in slagverk är en noggrann affär, menar Cochrane.

– Jag brukar planera ganska noga vad jag ska spela in och kan hålla på ganska länge och arrangera instrument. Särskilt slagverk. Det är viktigt att arrangera slagverk, för annars kan det bli lite slarvigt, liksom ”jamen … vi kör en shaker och lite …”. För mig är slagverket i stället verkligen en del av kompositionerna.

Det är Robin Cochrane själv som arrangerat, spelat in och mixat nya skivan, med några undantag från pålägg som spelats in utomlands. Han hörs på trumset, slagverk, balafoner, mbira och keyboards. Med sig har han musikervänner som bland andra basisten SugarRay Napunyi, sångerskan Fanta Yayo, sångaren och gitarristen Ebo Krdum och saxofonisten Jonas Knutsson.

Det viktigaste godkännandet av Afrikalou kommer från hans musikerkollegor, säger Robin Cochrane.

– Det är jätteviktigt att människor som representerar de här traditionerna känner igen sig i musiken. Gör de inte det har det blivit något fel. Det där är viktigare för mig än någon recension av plattan.

Finns det någon mer afrikansk musiktradition som du vill studera djupare?

– Hur många som helst! Grejen när man börjar hålla på med afrikansk musik, särskilt när man åker dit och håller på med rytmer som jag gör, så märker man till slut att det finns olika rytmer i varje by i Afrika. Det finns så mycket att lära sig att det tar liksom aldrig slut. Men man måste ju begränsa sig på något sätt.

text: Sunniva Brynnel

Albumet Afrikalou finns ute nu på digitala plattformar.

Annonser