Dhafer Youssef
Stockholm Jazz Festival, Nalen, 12 oktober 2025
Den tunisiske oudspelaren, sångaren och kompositören Dhafer Youssef har haft för vana att ofta sätta samman nya konstellationer av medmusiker, och de har många gånger innehållit verkligt stora jazznamn. Nu kommer han till Stockholm med ett nytt band, bestående av fyra unga och för mig okända medlemmar. Det visar sig vara ett genidrag, för samtliga är extremt skickliga instrumentalister som till fullo behärskar den komplexa musik Youssef skriver. Att den ofta går i sammansatta rytmiska cykler eller olika udda taktarter är något man knappt ens lägger märke till om man inte räknar, så väl flyter allt på runt och omkring taktstrecken.
Dhafer Youssefs oudspel sätter melodierna, men när han tar paus och låter någon av de andra spela långa solon är han minst lika närvarande som när han själv spelar. Ofta börjar ett solo med riktigt svag dynamik för att under många minuter växa till sig och till slut bli närmast explosivt, och Youssef lyssnar hela tiden, reagerar genom att dansa, studsa omkring på en fot, tjoa till när något extra bra händer eller markera accenter genom att höja handen.
Även ackompanjemangen växer i extremt nära samspel med solisten, och bandets gemensamma dynamik är oerhört imponerande. Särskilt pianisten Mark Prioré tar många magnifika solon, men även trummisen Tao Ehrlich står för flera långa, mäktiga soloinsatser. Elbasisten Swaeli Mbappé och trumpetaren och trombonisten Johannes Bär är också lysande.
Dhafer Youssef är en mästerlig oudspelare, men det är som vokalist han är fullkomligt trollbindande, ett unikum. Med ett röstomfång på otroliga fyra oktaver och en dynamisk spännvidd som är minst lika enorm har han total kontroll över bägge delarna. Konventionell mikrofonteknik innebär att man ska vara så nära att man näst intill nuddar mikrofonen med läpparna. Han gör precis tvärtom, är inte ens i närheten av micken utan ofta nån halvmeter därifrån, ibland långt över en meter. Ändå hörs varenda ton, även de allra svagaste, klart och tydligt.
Oftast kompas rösten enbart av några få glesa toner från ett annat instrument. Korta sångfraser får studsa tillbaka i ett elektroniskt eko, efterhand ökar intensiteten och dynamiken – även här under flera minuter – och när rösten stiger till ofattbart ljusa toner skapas ren magi. Till slut lyfter Dhafer Youssef händerna högt upp i luften i extas.
Han är knappast ensam i salen om att uppleva det.
Text & bild: Rasmus Klockljung
