Axel Sondén & Flyttfåglarna
Gräfsnäsgården, Göteborg 17 juli
En lite halvregnig kväll och Sommarunderhållningen i Göteborg har visaftnar i Slottsskogen, kvällens konsert är på grund av regnrisk flyttad inomhus och består av vispopfolkfusionmästaren, sjuksköterskan och fågelskådaren Axel Sondén samt hans eminenta band Flyttfåglarna som denna kväll är Emma Engström, från bland annat 232 Strängar och Spöket i köket, på piano och dragspel, samt nye flyttfågeln, basisten Daniel Andersson.
Sondén är denna kväll sällsynt pratglad, uppträder lika mycket som ståuppare som vissångare, eller kanske estradör som han kallas i annonsen. Detta är på gott och ont, han är rolig som få men har samtidigt en mängd fina visor som inte hinns med. Han är också bra på att variera sina konserter så mellansnacket blir aldrig förutsägbart för den som hört honom förr.
Hur som helst sjungs det emellanåt och konserten inleds med den fina och ganska nyskrivna Ett träd, som utspelar sig strax öster om Nässjö, följt av en visa om mjälten, en tidigare högst sällan besjungen kroppsdel och som för tanken till Povel Ramels sånger om tvestjärtar, råttor och andra impopulära djur. Sondén besjunger gärna Göteborgs gator och stadsdelar, och han framför även en visa där det är svårt att inte höra inspiration från Mäster Vreeswijk.
Visornas Håkan Hellström skulle man kunna kalla Axel Sondén, om det inte vore för att han till skillnad från Håkan ofta besjungit andra delar av världen, som Asien och Indien och definitivt till största delar är sig själv. Härmar bara fåglar, aldrig någon idol. Han skulle kanske inte fylla Ullevi men Gräfsnäsgården får ta till alla befintliga stolar för att de tillströmmande lyssnarna ska få plats och lyssna på Axel, Emma och Daniel i ett högst varierat men typiskt Sondénskt program. Angående kompmusikerna är de skickliga men scenen är till 99 procent Sondéns, sista procenten delas i ett bluessolo.
Text: Bengt Edqvist
