! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Redaktionsbloggen

På scen adderas funk i mixen av gnawa, jazz och psykedelia

23 feb 2020

Magic Spirit Quartet
Fasching, Stockholm 21 februari

Nyligen släppte Magic Spirit Quartet sitt debutalbum, och när jag recenserade det i årets första Liranummer som släpptes i fredags beskrev jag det som ”gnawa möter jazz möter psykedelia”. När bandet återvänder till Fasching samma kväll lägger jag tveklöst till funk till den kategoriseringen.

I pausen spelar dj:n Stevie Wonders klassiker Superstition, men till och med det ikoniska groovet hamnar lätt i skuggan när Majid Bekkas drar igång på allvar. Han är en mästare på den tresträngade baslutan guembri, som i vanliga fall används inom gnawamusik, en urgammal rituell musikform, där  den används för att inom en oktavs omfång spela hypnotiskt malande ostinaton.

Bekkas har utvecklat guembrin till att bli ett melodiskt instrument, han spelar ibland solon eller unisont med sin egen sång eller med Goran Kajfeš trumpet, men givetvis använder han den även som ett basinstrument, och det är slående vilken likhet det finns mellan elbasisters slapspel och Bekkas anslagsteknik. Stundtals är det bland det funkigaste jag hört på länge, särskilt när Jesper Nordenström lägger skruvade riff på Rhodes-piano eller Moog-synt och trummisen Stefan Pasborg svänger loss som allra mest. Det i högsta grad omväxlande och oregelbundna trumspelet är fullt med pukfills och ofta oerhört intensivt och dynamiskt.

Halvvägs in i första set spelar Pasborg ett långt solo där han växlar mellan dundrande kaskader på pukorna och mjuka, långa virvlar innan han sätter igång hihatgroovet till låten Bania. Under Moogsolot spelar Kajfeš congas och Bekkas smattrar fram en rytm på qraqeb, de stora metallkastanjetter som även de används inom gnawa, för att ytterligare förstärka låtens perkussiva karaktär.

Andra set börjar, liksom flera av bandets låtar, med ett mycket långt intro som närmast jammas fram innan lutan drar igång ett tungt groove i niotakt. Flygeln och trumpeten växlar långa solon medan intensiteten stadigt växer, och plötsligt ökar tempot rejält och det hela utmynnar till slut i en enorm urladdning.

Det följs av en närmast nödvändig andhämtning i form av en låt där Bekkas spelar kalimba, men sen är det dags igen. Ett groove i den för gnawa så typiska sex-åttondelstakten drar igång, Jonas Kullhammar bjuds upp på scenen och spräcker stundtals loss ordentligt i ett långt tenorsaxofonsolo, vilket även det kompas av både qraqeb och congas. Nordenströms Moog får agera bas för ett tag, innan även han sätter igång ett solo och ställer sig på tå när han krämar fram det yttersta ur synten.

Magic Spirit Quartet har verkligen funnit sitt eget uttryck, och de släpper lös det till fullo i en riktigt mäktig och oerhört svängig konsert.

text & bild: Rasmus Klockljung

Annonser