Redaktionsbloggen

Musik och videokonst i möte

13 mar 2023

O-Dense – med Lisa Ullén, Lisen Rylander Löve och Emma Augustsson samt Helene Berg (videokonst)
Atalante, Göteborg, 10 mars 2023

I uruppförandet av O-Dense på Atalante i Göteborg är improvisationsmusiken både inbjudande och förförisk, men någon symbios mellan videoprojektionerna och musiken uppstår aldrig, menar recensenten Emil Zawadzki.

Lisa Ulléns lek över flygeln, Lisen Rylander Löves saxofonblås och Emma Augustssons stråkar resulterar i en förförisk och inbjudande improvisation på Atalante. I uruppförandet av konserten O-Dense vandrar associationerna mellan rymd och naturlandskap, och storstadslivets puls tränger in. Här ryms expansiva tonrymder samtidigt som musiken silas ner till det intima, som vardagslivets bestyr av skrammel och vemod från en liten lägenhet.

Deras improvisationsjazz för tankarna till akter som tyska Bohren & der Club of Gore med sitt suggestiva och minimalistiska ljudrum. Elektroniken och särskilt Lisen Rylander Löves röstförvrängningar rimmar med David Lynch obskyra röstlekar. 

Scenrummet är sparsmakat och varje musiker med sitt instrument bildar en egen entitet. Känslan av ödslighet på scenen överbryggas av de väldiga videoprojektionerna i fonden. Improvisationen öppnas med ett filmklipp av en suddig landsväg i svartvitt. Ljusslingor i grönt som löper längs scengolvet sveper också in i videoduken. Klippen består dels av förinspelat material i form av rörlig bild och fotografier, dels av abstrakta formationer som skapas på plats. Med hjälp av en penna görs det exempelvis mönster till ljudet av saxofonblås över en paisleymönstrad bakgrund. Av videokonstnären Helene Berg skapas således en skarp förbindelse mellan det som händer på duken och i liveimprovisationen, mellan nuet och det avlägsna.

De inre bilder och känslor som musiken föder hämmas stundtals av videoprojektionerna, och något symbiotiskt förhållande mellan konstformerna uppstår inte riktigt. Det är först när jag blundar som jag verkligen dras med i den expansiva och förföriska musiken. En kraftigare förbindelse mellan musik och video hade förmodligen uppstått om musikerna enbart improviserade till förinspelad film. Trots det är timmen plötsligt förbi och publiken som dröjer sig kvar i sina stolar hade knappast tackat nej till ännu en session. I alla fall inte jag.

Text: Emil Zawadzki 
Pressbild: Magnus Bergström


Fler recensioner

Annonser