Redaktionsbloggen

Metallskrot och dragspel i brokig tung mix

17 jun 2022

Big Fish
Hus 7, Stockholm 16 juni 2022

2016 recenserade jag Big Fish första konsert efter att gruppen upplöstes tjugo år tidigare. Den sades vara en engångshändelse, men sedan dess har Uppsalabandet gjort några enstaka spelningar till, och nu släpper de en ny skiva. Detta firas förstås med releasekonsert!

Redan som första nummer får vi höra en av de nya låtarna, och ytterligare fyra följer under konsertens gång. Titelspåret från nya albumet Kalla döda drömmar är malande och bygger på riktigt snygga sångmelodier, och i Svindleri spelar Tomas Rudström grekisk bouzouki. Annars växlar han oftast mellan keyboards och en massa metallskrotslagverk som ända sedan gruppens tidiga dagar på sent 1980-tal varit ett av deras främsta signum.

I inte mindre än tjugo låtar bjuder Big Fish på musik från hela sin karriär, som trots att den ursprungligen inte ens varade i tio år är mer brokig än de flesta andra bands. Redan som andra låt drar synten igång den medeltidsinspirerade melodin i Hycklerivisa, som när gitarriffen kommer in blir förkrossande tung metal. Big Fish har valt att inte längre ha en trummis, utan rytmerna kommer förutom från skrotslamret i stället från en sampler.

Med sådan varierad repertoar sätts programmeringstalangerna på prov, men det funkar faktiskt utmärkt för det allra mesta, i såväl de tyngsta låtarna som de mer folkmusikaktiga. Bara i den punkigt ösiga Framtiden är här känns trummorna lite tunna, men det är en petitess.

Rudström spelar även dragspel i tre låtar, och i Nyårshambo är folkmusikinslagen uppenbara medan Ge mig luft bygger på den intressanta kontrasten mellan dragspelet och de blytunga, korthuggna riffen och skriken. Ett typiskt Big Fish-grepp.

Arvid Erikssons gitarr och Andreas Iverheds bas är det som ger Big Fish den enorma tyngden, och David Giese är en fullkomligt lysande frontfigur. Han har nog knappt två kvadratmeter att röra sig på men är inte stilla många sekunder. Han dansar, marscherar på stället, gestikulerar med hela armarna, headbangar och går fram och tillbaka på den lilla ytan. Tre steg åt ena hållet, tre åt andra, gång på gång. I flera av låtarna har han ett mörkt uttryck, men så fort de tar slut spricker han upp i ett stort leende, och när han säger hur underbart det är att spela live inför publik igen är det uppenbart att vartenda ord är sant.

Extranumren inleds med den ljuvligt vackra Balladen om natten med dess dramatiska pianospel och ytterst glesa och därmed också effektfulla gitarrackord. Allra sist kommer en blytung Vargavinter, och därmed är en makalöst stark konsert till ända.

Vi kan bara hoppas att den nya skivan också medför att Big Fish oftare kommer göra konserter framöver, för de är, trots det långa uppehållet, ett av Sveriges starkaste och tyngsta liveband.

text & bilder: Rasmus Klockljung

Annonser