Jan Lundgren & Hans Backenroth
Stockholms Konserthus, streamad konsert från Grünewaldsalen
Sedan coronaviruset svepte in och stängde ner våra samhällen har musiker i alla länder försökt göra det bästa av situationen. Via hemmakonserter och festivaler som uppstått digitalt har kulturbärare fortsatt att ge hopp och för att i viss mån kunna få in något av de utkomster som raderats i ett slag när alla gig, festivaler och turnéer ställts in.
På Lira har vi kört igång Lira vs corona där vi samlat länkar till webb-sända konserter. Nu kör vi igång konsertrecensioner från scener där vi med all sannolikhet hade varit om inte … ja ni förstår. Först ut är en konsert med pianisten Jan Lundgren och basisten Hans Backenroth från Stockholms Konserthus.
Ingen av dessa två behöver egentligen en närmare presentation. Båda tillhör sedan årtionden svenska jazz-Allsvenskan och internationellt Champions League-spel; Lundgren med sin egen trio, i otaliga samarbeten och inte minst som konstnärlig ledare för Ystad jazzfestival, och Backenroth är det naturliga valet för många gästande amerikaner, samt inte minst för vår egen post-bop-mästare Bernt Rosengren.
Från Grünewaldsalen ger duon en timme med Lundgren-original, Povel Ramel, Parker, Ellington, McCoy Tyner och Charlie Haden vars Waltz for Ruth är andra låten ut. Att nämna Haden i samma andetag som Backenroth är inga konstigheter. Att trä kan låta så utomvärldsligt bra bevisar Backenroth inte minst i hans arrangemang på Povel Ramels Den sista jäntan som Z odödliggjorde och vars första rad känns som en uppmaning från Folkhälsomyndigheten och till viss del kongenial med rådande situation: ”Östan om sträss och präss och västan om krogera, Vandrar hen här, den sista jäntan i skogera.”
Efter vemodets jänta går duon vidare till en annan omskriven flicka i Lundgrens Dance of Masja, musik Jan Lundgren skrev för uppsättningen av Tjechovs Måsen på Ystad Teater. Och om inte förr så får man fantomsmärtor från Jan Johanssons Jazz på ryska där Georg Riedel basade. Lundgren spelar smärtsamt bra och hyllar sedan den i vintras bortgångne pianisten McCoy Tyner i Tyners Search for peace.
Lundgren-Backenroth avslutar konserten med svängig skarpskuren bluesfolk i Lundgrens Leklåt med Backenroth i stråkspel och Lundgren parafraserar några takter Rimskij-Korsakov. Sist ut en avklarnad sextiotalssöndag i Ellingtons Come Sunday.
Allt bibringat med ljud och bild i toppklass. Karantänjazz i världsklass.
Magnus Östnäs
PS: Å du! Glöm inte att swisha, paypala eller på annat sätt stödja din musiker ifråga!
Här ser du konserten i efterhand:
https://www.konserthuset.se/om-oss/var-verksamhet/konserthuset-pa-natet/jazz/lives%C3%A4ndning-17-april/
