Country & Eastern All Stars
Fasching, Stockholm 9 november 2025
Bengt ”Beche” Berger är sedan många decennier en ständigt aktiv och drivande figur i svenskt musikliv, som trummis, slagverkare, kompositör, bandledare, och inte minst genom att grunda och driva skivbolaget Country & Eastern. Denna etikett fyller nu tjugo år, vilket givetvis firas med en väldig massa musik. Ett antal av de musiker som genom året gett ut plattor på Country & Eastern har bjudits in, så pass många att det nästan är förvånande att det dessutom ryms någon publik på Fasching. Totalt medverkar runt fyrtio musiker i en mängd olika konstellationer, varav vissa inte spelat tillsammans på många år, och det hela pågår i det närmaste oavbrutet i fem timmar.
Country & Eastern har främst fokus på jazz, folkmusik och indisk klassisk musik. Något som sticker ut lite grann i utgivningen är Xylofonorkestern, och de är också först ut på scen. Med tio medlemmar som spelar xylofoner, vibrafon, virveltrumma/hihat samt slagverk och med ledaren Christer Bothén vid pianot spelar ensemblen en ganska minimalistisk, repetitiv musik där de överlappande xylofonfraserna och enkla vibrafonmelodierna får det att svänga samtidigt som de verkligen suger in lyssnaren i groovet. En riktigt stark öppning på denna helkväll!
Trion Berger Knutsson Spering – alltså Beche själv på trummor, Jonas Knutsson på saxofoner och kontrabasisten Christian Spering – var själva upphovet till att skivbolaget startades, och är självklart på plats. Efter en stunds improviserande på trio får de sällskap på scenen av Mats Öberg på keyboard och gitarristen Max Schultz, varpå Knutsson och Öberg tar vid som duo, för att sedan i sin tur få sällskap av Lena Willemark. Många av kvällens medverkande är med i ett antal olika konstellationer, och det här är onekligen ett smidigt sätt att lösa övergångarna. Willemarks signaturlåt Rauweg som jag hört henne spela med oerhört många ensembler får här ett läckert syntsolo av Öberg som helt sömlöst glider över i ett betydligt jazzigare pianosolo.
Folkmusik-Sveriges svängigaste duo Ellika Frisell och Rafael Sida spelar tre polskor från Bingsjö och Orsa som bara de kan, där Sidas slagverkssynkoper och Frisells riffande på fiol och viola gör groovet riktigt djupt och oemotståndligt. Svänger riktigt mycket gör även Jonas Knutssons gamla saxofonband Horn Please som återförenas för ett kort akustiskt set ute på golvet. Med sex saxar och en basklarinett gör de ljuvliga tolkningar av traditionella polskor och valser som får mig att hoppas att detta tillfälliga uppdykande kan få en fortsättning. Det förtjänar både bandet och publiken.
Spjärnsvallet, bestående av Berger på trummor, Bothén på basklarinett och Nikke Ström på elbas har inte spelat tillsammans sedan 1974 (!). Nu gör de en kort spelning med en enda låt samt varsitt solo invävt, som är kvällens mest högljudda.
Betydligt mer lågmäld är Haci Tekbilek, mästare på den turkiska vassflöjten ney, och hans två medmusiker på slagverk och fiddlan kamanche. Efter ett flöjtsolo tar ett antal låtar vid, och fast dessa egentligen är dansmelodier så känns det som att de tre trivs bra med att hålla igen lite. Det är långt ifrån det frenetiska ös som jag ofta hört samma låtar tolkas med, men dessa lite mer introspektiva varianter gör sig minst lika bra.
Kvällens kanske mesta utlevelse bjuder istället Iskra på. Numera som trio med den udda sättningen saxofon och två kontrabasar trollar Tuomo Haapala och Arvid Uggla fram många osannolika ljud ur sina basar. De inte bara rör sig över hela tonomfånget från djupet till ljusa flageoletter utan använder stråkarna för att få fram mängder med märkliga och fascinerande klanger, som ibland låter som elektroniska effekter men är helt akustiska. Jörgen Adolfsson på sopranino- och altsaxofon gör också gärna det oväntade, och trion avrundar en spektakulär och charmig improspelning genom att spela på vad som verkar vara varsitt saxofonmunstycke eller liknande, och lyckas göra det riktigt snyggt.
Bengt Berger har länge haft bandkonceptet Beches Brew som funnits i ett antal olika konstellationer, ibland både en Stockholmsbaserad och en i Göteborg. Här kombineras musiker från dessa i ytterligare två sättningar, där Bergers egna kompositioner till slut får göra sig hörda denna kväll. Det är som vanligt med hans musik en blandning av jazz, knepig rytmik inspirerad av indiska rytmcykler, och en stor dos påhittighet.
Det som efter ett tag är en septett får som avslutning på kvällen tillskott av ytterligare tre musiker och omvandlas till Partybandet. Kvällens vildaste kast återfinns i deras långa medley av gamla poplåtar där övergången från Macarena till Sailing tycks helt självklar. Efter att ha lugnat ner sig betydligt i Lena Willemarks tolkning av Jag har bott vid en landsväg, med ett lysande munspelssolo av Mats Öberg, avrundar bandet det hela med att Nicolai Dunger sjunger Fly me to the moon.
Denna minst sagt fullspäckade helkväll är sannerligen ett fint sätt att fira ett jubileum på, och visar med denna stora variation varför Country & Eastern i så många år varit ett skivbolag väl värt att hålla koll på.
Text & bild: Rasmus Klockljung
