Den Fule
Stallet, Stockholm 13 november 2025
Det har gått tolv år sedan deras senaste album släpptes, men göteborgskvartetten Den Fule är i högsta grad vid liv. Deras blandning av traditionella låtar och egna kompositioner är en säregen mix av folkmusik, jazz och rock, och präglad av ett rejält sväng.
Elgitarristen Henrik Cederblom kastar sig mellan melodispel, tunga riff och funkigt dämpade komp, med den distade melodin i den bluesigt loja Rökschottis som en av höjdpunkterna. Stefan Bergmans femsträngade elbas står för tyngd och botten men ger sig också gärna ut i melodiska utflykter tillsammans med Sten Källmans saxofon. Kanske allra mest spännande är Christian Jormins trumspel, fullt med synkoperade hihat-grooves och feta pukrytmer, kraftfullt men samtidigt med ett läckert lätt, jazzigt anslag, och som sagt alltid svängigt. Bandet är uppenbart förtjust i polskor med kort etta, och Jormin lyfter avigheten i de låtarna till större höjder med sitt flödande spel.
En enkel vismelodi spelad på tenorsaxofon sveps in i ordentligt tunga komp, i vad Källman beskriver som en ”radikal vals” stoppas massvis med unisona, synkoperade rytmer in mellan melodiavsnitten, och den nämnda schottisen förses med ruggigt snyggt vispade trummor. Källman spelar haitisk conga i en klassisk Bodapolska medan Cederblom sparar den allra råaste disten ända till polskan som utgör extranumret.
Den Fule verkar ha nya saker för sig i varenda låt, även om skillnaderna ibland är subtila så dyker det upp nya rytmer, ett nytt gitarrsound, ett nytt sväng, vilket är både skickligt och inspirerande.
Text: Rasmus Klockljung
