”När livet sätts på paus sjunker även tempot i musiken”. Liras krönikör Anna Lindström skriver om nya riktningar för den globala klubbmusiken i pandemitider.
Det har nästan gått ett år sedan konsertsalar och klubbar stängdes och artister gick över till att streama spelningar och dj-gig på nätet. Ett år som känns som en evighet där tidigare levande och unika konsert- och klubbupplevelser blev tvådimensionella och syntetiska som digitala brasor.
Engagemanget och intresset svalnade snabbt, även hos mig, och många artister drog sig i stället tillbaka till studion. Mitt i en lockdown fanns plötsligt oceaner av tid. Men vad händer med musiken om det inte längre finns några spelningar eller dansgolv?
Snarare än att rycka oss ur letargin med nya anthems och pepp drog artister ner takten, snöade in sig på ambient, transcendental meditation och fågelsång. Och kanske var det precis vad vi behövde. När livet sätts på paus sjunker även tempot i musiken. Eterisk musik och samplingar från naturen är inget nytt, men under pandemin ökade behovet av avslappnande ljud.
Samtidigt som alla som kunde började jobba hemifrån sökte jag mig mer och mer till lugnare spellistor och lyssnade på fågelkvitter i en längtan efter normalitet. Och tydligen var jag inte ensam. Fågelsångsnatten i P1 var ett av de mest populära programmen i Sveriges Radio under våren 2020 och dj:n och musikern Auntie Flo, som själv kallar sig för afrofuturist, lanserade Ambient Flo, en radiokanal där lyssnaren får möjlighet att själv mixa två kanaler: en med fågelsång, och en med ambientmusik.
Var det då bara en slump att Brian Eno, som lanserade begreppet ambient på 1970-talet med Ambient 1: Music for airports, släppte ett nytt album med sin yngre bror Roger Eno nu när pandemin hade världen i sitt järngrepp? När alla flygplatser och vänthallar stod öde fylldes tomrummet av deras kusligt aktuella ljudlandskap som skänker stillhet och tröst men påminner oss samtidigt om den mörka tid vi går igenom. DN:s Johanna Paulsson tyckte i sin recension av albumet Mixing colors, att det lika gärna kunde ha hetat “Musik för en coronapandemi”.
Ambientmusikens form och struktur är inte förutsägbar, vilket skapar en känsla av eterisk tidlöshet. I motsats till sin föregångare muzak, ska den vara lika intressant som lätt att ignorera, men båda verkar ha lugnande effekt. Muzak, som blev synonymt med hissmusik, började användas i hissar på 1920-talet för att lugna skrämda passagerare när de for genom New Yorks höga skyskrapor. Rötterna till användandet av musik för att skapa atmosfär går dock mycket längre tillbaka än så. Den franske kompositören Erik Satie skapade under början av 1900-talet konceptet musique d’ameublement – möbelmusik. Musiken skulle inte stjäla något fokus, utan bli en del av inredningen.
Vilket får mig att tänka på den argentinska gruppen Frikstailers, en av mina favoriter inom klubbig cumbia men som nu har övergett dansmusiken och i stället intresserar sig för Saties möbelmusik och argentinsk mysticism i deras nya projekt Klik & Flik. Själva säger de att de har en fot på dansgolvet och den andra djupt rotad i transcendental meditation. Men musiken på Contemporal I & II är med sina lager av piano, syntar och inhemska flöjter mer meditativ än dansant.
Musik i långsamt tempo att kontemplera till kommer vi troligtvis höra även under 2021. Jag fortsätter hålla mitt lugn med fågelsång och ambient men längtar efter slutet av denna generalpaus. När pandemin väl är över kommer behovet av nyskapande, dansant och upplyftande musik tillbaka, för då kommer fester, klubbar och festivaler att behövas mer än någonsin.
Anna Lindström är frilansande musikjournalist och aktuell artist med sitt soloprojekt Anna & the Sea. Hon gästar Folkmusiken i P2 den 3 april och 12 juni och är ena halvan av dj-duon High Life.
Här fem lyssningstips till krönikan ovan!
Chancha Vía Circuito & El Búho: Pleamar
Pleamar är det första samarbetet mellan Chancha Vía Circuito och El Búho, släppt på Wonderwheel Recordings. Ett av de mest uppfriskande släppen inom latinamerikansk downtempo under 2020 med sin långsamma bas till lager av syntar i ett organiskt och drömskt ljudlandskap.
Les Mamans Du Congo & Rrobin: Ngaminke
Unikt möte mellan traditionella kongolesiska vaggvisor och modern downtempo. Med körer, porlande vatten och symboliska slagverk av gafflar, tallrikar och redskap för återhämtning skapar de fem mödrarna komplexa rytmer och helande och frigörande musik efter traumatiska upplevelser.
Beverly Glenn-Copeland: Transmissions – The music of Beverly Glenn-Copeland
Från att på 1980-talet bara ha sålt ett fåtal kassetter till främst mammor som nattar sina barn har kanadensiska Beverly Glenn-Copeland blivit återupptäckt och kommit i synk med sin samtid. Albumet som är en retrospektiv över tidigare verk kom passande ut 2020 och utstrålar värme och en tro på att allt kommer bli bra.
Molero: Ficciones del trópico
Inspirationen till Ficciones del trópico fick venezuelanska Molero från hur människor föreställer sig och exotiserar för dem okända platser som Amazonas. Tänk Werner Herzogs filmer Fitzcarraldo och Aguirre. Med en Yamaha CS-60 Synthesizer skapar Molero gåtfulla regnskogsljud som får dig att förflyttas till en ångbåt på drift längs med Amazonfloden.
Green-House: Six songs for invisible gardens
Los Angeles-baserade konstnären Olive Ardizonis nya ambientprojekt Green-House släpptes förra året och ska kommunicera med både växtlivet och de människor som bryr sig om dem. Missa inte videorna! Och har du eller skulle vilja ha gröna fingrar, kolla in Mother Earth’s Plantasia av Mort Garson eller låtlistan Music for plants på Spotify.
Lyssna också på Anna Lindströms mix Fågelsång och folktronica från hela världen som sändes i Folkmusiken i P2 den 6 februari:
(Text från Lira #1 2021. Vill du ha mer musikjournalistik av det här slaget? Prenumerera på Lira så ingår hela vårt digitala arkiv!)
