Svenska Akademien hyllar Peps Persson
Fasching, Stockholm 27 februari 2026
Den litterära Svenska Akademien insåg aldrig, trots att de uppenbarligen kan Nobelprisbelöna låtskrivare, vilken textskatt som knåpades ihop där på skånska landsbygden. Tur då att bandet med samma namn har den goda smaken att hylla den allra största inom skånsk och svensk reggae. En utsåld turnévända avslutas med två kvällar på Fasching, där Peps själv spelat många gånger, och givetvis är det proppfullt här också.
Det hela inleds med Hög standard, med Sture Allén den yngre på sång och där hela bandet utom trummisen körar i refrängerna. Ett par låtar senare gör den andra vokalisten, General Knas, entré, och hans karaktäristiska basröst i dueller med Alléns stämma är typisk för Svenska Akademien. De två berättar en fin anekdot om hur de i tonåren blev kompisar genom att lyssna på Peps skivor, så det är helt logiskt att den här hyllningen görs.
Det är i konsertens andra set som den lyfter riktigt högt, när den ena Peps-klassikern efter den andra radas upp. Här dyker också kvällens första gästartist upp när Ale Möller spelar munspel och sjunger i Liden såg, Peps tolkning av Bob Marleys Small axe, och hans skånska dialekt verkar ännu bredare än vanligt. Möller medverkar därefter i de flesta låtarna, och hans lekfulla spel på flöjter och trumpet gör sig utmärkt tillsammans med träblåsaren Jonas Wall och bleckblåsaren och slagverkaren Klas Jervfors Turner som förstärker septetten.
Allén och General Knas har inte mycket plats att röra sig på när scenen är proppfull med instrument, men de tar vara på den yta som finns och dansar och studsar nästan ständigt fram och tillbaka, och tycks trivas utmärkt med att då och då lämna över huvudrollerna åt andra och bara sjunga med lite i refrängerna eller helt kliva åt sidan en stund.
Svenska Akademien må inte vara så hemma i den bluesigare delen av Peps Perssons repertoar, men det är uppenbarligen Ale Möller som slår samman Himlen gråter med en egen låt där han bränner av några solon på näverlur – något som jag aldrig förut har hört dra ner sådant jubel som här.
I Hyreskasern briljerar Jervfors Turner med intrikat tamburinspel där han flitigt varierar rytmerna genom att väva in trioler, och så snart Rotrock inleds börjar publiken sjunga, någon minut innan texten egentligen kommer in. Här kommer också självklara nummer som Falsk matematik, Styr den opp och Spelar för livet, och i några låtar gästar Tony Ellis, som under en period spelade i Peps Blodsband, med bland annat en oväntad duell mellan hans hårt distade gitarr och Möllers hetsiga mungiga.
Extranumret är förstås givna: Oboy följs av den egna Du kan om du vill, och avrundar ett par timmars riktigt svängig dansfest. Det är verkligen fint att höra både Svenska Akademien och gästerna ta sig an Peps låtskatt på ett så varmt sätt och det är uppenbart att den betyder väldigt mycket för både dem och publiken. Hyllningsturnén kommer fortsätta i sommar, och det skulle förvåna mig mycket om den inte säljer slut då också.
Text & bild: Rasmus Klockljung
