Fairport Convention
Nefertiti, Göteborg, 11 oktober 2017
England svar på Majornas 3dje rote kanske inte riktigt levde upp till Göteborgsbandets höga klass på senaste cd:n men en trivsam kväll med de berömda folkrockarna blev det, inte bara tack vare den intima lokalen som Nefertiti alltid är, utan även på grund av dessa fem herrars nästan extremt långa musikererfarenhet i förutom kvällens band även en hel drös andra mer eller mindre legendariska musikaliska konstellationer.
Den enda som varit med sedan starten för femtio och ett halvt år sedan är sångaren och gitarristen Simon Nicol och han var också kvällens största behållning, det vill säga hans sångröst. Den har sjunkit aningen med åren och numera låter han som Ian Anderson gjorde på de stillsammare sångerna 1971. Och det är inte enda kopplingen till Jethro Tull, för där har också Fairport Conventions basist Dave Pegg spelat. Liksom även percussionisten Garry Conway. Dessa båda var de som gjorde minst väsen av sig bortsett från Conways solostycke på det enligt undertecknad oerhört överreklamerade instrumentet cajon.
Däremot utmärkte sig Ric Sanders på elförstärkt fiol, liksom Chris Lesley som mest spelade mandolin men även tin whistle och det i folkrocksammanhang inte jättevanliga instrumentet munspel. Det som skrivs om Fairport Convention har ofta en tendens att bli nästan som en släktkrönika med en diger lista med band medlemmarna varit med i och berömda musiker de kompat, och det är svårt att låta bli att följa denna tradition … Nämnas bör då att Sanders är med på folkrockklassikern Rise up like a sun med Albion Band och cirka hundra andra mer eller mindre berömda skivor och att Lesley är yngst med sina sextio år och kanske minst rutinerad, men tjugo år i bandet är ju inte att förakta, och även han har spelat med Ian Anderson.
Repertoaren? Blandad, gammalt och nytt, flera låtar av före detta bandmedlemmen Richard Thompson och bandets tidigare och tyvärr avlidne violinist Dave Swarbrick och även en sång som i bandets begynnelse sjöngs av lika saknade Sandy Denny. Men som sagt, Simon Nicols mjuka och innerliga sångröst är en riktig god ersättare. Tempot i sångerna och instrumentallåtarna var inte högt men på slutet livar en fiollåt från Shetlandsöarna upp och avslutningsvis blir det allsång i klassikern Meet on the ledge.
text & bild: Bengt Edqvist
