Redaktionsbloggen

Frazey Ford på Nalen. Bild: Anders Pihl

Frazey Ford bjöd in till innerligheten

Frazey Ford
Nalen, Stockholm, 3 mars 2023

När kanadensiska sångerskan Frazey Ford med försiktiga steg klev in på Nalens stora scen på fredagskvällen såg hon lätt besvärad ut. Publikjublet intygade att hon var efterlängtad men Ford skruvade på sig och verkade aningen förlägen. 

Allt sedan femtioåringens succéturné 2016 har den svenska publiken velat se henne igen. Både en och två gånger har försöken att spela på Nalen ställts in. Nu hade efterfrågan blivit så stor att konserten flyttats från Nalens lilla scen till den stora konsertsalen som i stort sett var fullsatt.

Ford är medgrundare av den kvinnliga trion The Be Good Tanyas vars folkrootsiga americana var rättmätigt omtalad i början av 2000-talet. Som soloartist blev skivan Indian Ocean från 2014 något av ett andra genombrott. Ändå är senaste U kin b the sun hennes starkaste verk hittills. Här kliver hon verkligen fram som sångerska med ett nytt sound som förstärker de soulinfluenser som hela tiden antytts i hennes musik.

På Nalen ser hon ut som en snäll mamma som vill att hennes överentusiastiska barn ska lugna ner sig lite. Applåderna och ropen blir lite väl många. Nej, Frazey Ford är inte född underhållare. Hennes fåordiga mellansnack låter i början lite spända. Klunkarna rödvin hon unnade sig på scenen var fler än vad som skulle ha tillåtits i en SVT-produktion.

Men vad gör det? Hon är utan tvekan den sortens artist publiken förbehållslöst älskar utan att hon behöver dra inövade vitsar på scenen. Hennes karaktäristiska röst skiljer sig från många andra sångerskors i samma genre. Fords skälvande och långa vibraton har den där kanten av desperation och mörker som förvandlar sång till läkemedel.

För Frazey Fords syfte är allt annat än underhållning. Hon menar allvar och kan inget annat. Hon vet vart hon vill. Tillsammans med sitt lilla tajta band (gitarr, bas, trummor, körsångerska), som hon förstärkte omväxlande på piano och gitarr, vandrar hon igenom sin utmärka låtkatalog på jakt efter innerligheten.

I den sista låten bland extranumren, titellåten från U kin b the sun, var vi sedan länge framme dit vi skulle. Som många gånger tidigare under konserten låter Ford bandet sjunga refrängtemat och lägger sig ovanför i ett slags transartad besvärjelse, allt mer hemma i den där innerligheten. Och det fina är att hon har tagit oss med sig. Vid det laget har vi alla kommit hem.

text & bild: Anders Pihl


Fler recensioner

Annonser