Redaktionsbloggen

Fränder imponerade på sin egen festival. Bild: Palli Kristmundsson.

Festivalpremiär som gav mersmak på Parksnäckan i Uppsala

19 aug 2019

Fränder och Vänner
Uppsala 15 augusti

Eftermiddagens sista solstrålar lägger sig över publiken som bänkat sig framför Parksnäckans scen. Halvfullt men rofyllt och en förväntan känns i luften. 350 personer har kommit. Först ut är duon Vega och Nika, fiol och piano, det blir blandat traditionellt och egna låtar. Bra och enkelt, följsamt och nyanserat spel från bägge. Kärleksvisa från Uppland, slängpolska, Springlek från Lima och bästa låt blir nog Nikas egna polska.

Efter denna mjukstart kommer Våtmark, det vill säga Nina Grigorjeva och Sandra Berggren. Det blir snuskvisor med komp på fiol och flöjt. Nina har en hel bukett flöjter med sig och spelar med lätthet, men visorna kräver skämskudde vilket de inte hade med sig denna kväll. Roligt program och fint framfört.

IMG_1586

Trion Boot med Samuel Långbacka, Ola Bäckström och Hållbus Totte Mattson. Bild: Jonas Linge.

Efter paus för omriggning på ”snäckan” äntrar Boot scenen, och de behöver väl inte någon närmare beskrivning? Deras instrumentarium lovar stort. Pang på med bordun och mandora, drivande rytm och Ola Bäckströms fiol. En nästan arketypisk, rå och orensad musik som tränger sig in och svärtar ner. Geggamojja blir första låt, Tordyveln, Röhåringen, Hamsa, Murveln med flera. Ja, ni fattar, det var rutinerat och tungt vilket uppskattades enormt av publiken. Samuel Långbackas slagbordun ger uttrycket en extra tyngd, en oktav lägre i allt. Jag gillar också det avslappnade och trevliga mellansnacket.

Hållbus Totte Mattson trakterar mandora, eller barockluta om ni vill, som här blir ett slags kompinstrument med inhopp i melodin och i accenter och riff. Läckert!

Ny paus medan det görs plats för Fränder, initiativtagarna till denna lilla festival, vars programförklaring löd: ”Vi tror på musik som en del av en större förenande kraft och genom musik vill vi förmedla värme och gemenskap. Detta tycker vi är extra viktiga i ett samhälle som tenderar att alltmer fokusera på människors olikheter. När sanningen är att vi alla är Fränder. Därför bjuder vi nu in till Uppsala alldeles egna folkmusikfestival!”

Tack för ert initiativ till denna festival!

Fränder var en ny musikalisk upplevelse för mig. Jag glömmer bort att notera låtnamnen och blir lite stum. Oj, vad rutinerat det låter. En sammansluten klang och nyanserade arrangemang ger en skön samspelt känsla. Fin sång överlag men främst av Natasja Dluzewska som är ett av tre syskon, med Gabbi Dluzewski på bosoki, mandolin och Daniel Dluzewski på kontrabas. Flöjter spelas tonsäkert av Säde Tatar. Långa arrangemang gör upplevelsen stor och njutbar. Till vintern kommer den andra skivan. Kan knappt vänta!

Ale Möller

Ale Möller Trio med Mats Öberg och Olle Linder. Bild: Palli Kristmundsson.

Sist men inte minst utan störst av dem alla: Ale Möller Trio, en musikalisk upplevelse i högsta klass. De öppnar med … Here comes the sun (!) i en annorlunda version. Sedan Doctor Aman, Ockelbogubbens vals med flera. Det ser så lätt ut och de leker med oss, men vi säger bara JA! Underbart läckert piano och munspel från Mats Öberg. Olle Linder kan spela flera instrument vilket vi visste förut men att tamburinen skulle få en huvudroll denna kväll blev intressant.

Ale har en stor musikkarta i varje ficka på kavajen och kan plocka fram musik vi inte trodde fanns. Allt karaktäriseras av ett flyt i melodi och ackord. Det finns liksom inget slut på melodierna. Gästartist var inhoppande Mamadou Sene. Men kvällen fick ett slut och alla fick en fantastisk fin folkmusikkväll i ett något sensommartrött Uppsala. Mera sånt!

Jonas Linge


Fler recensioner

Annonser