Merit Hemmingson
Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm 7 december 2022
I fjol insåg Hammondorganisten Merit Hemmingson att det var femtio år sedan albumet Huvva! – det första i trilogin där hon tog sig an traditionella svenska folkmusiklåtar – gavs ut. Hon ville undersöka hur hon skulle spela de låtarna då, 2021, och resultatet blev skivan Huvva! Vad tiden går, där Hemmingson har sällskap av en lång rad välkända musiker från folkmusik, jazz och rock.
Den gavs ut i december i fjol, och nästan på dagen ett år senare, efter att förra veckan ha släppt en ep med fler låtar från samma inspelningssession, spelar hon i Stockholm tillsammans med trummisen Ola Winkler, Milton Öhrström på klaviaturer och Anders Norudde från bland annat Hedningarna på blås- och stråkinstrument.
Och frågan är om inte de gamla tradmelodierna låter mer moderna än någonsin? Den inledande polskan Trollsvans är blytung, och en låt efter den legendariske spelmannen Byss-Calle förses med jazzig orgel som övergår i solodueller mellan orgeln och Öhrströms synt. En polska från Medelpad som Jan Johansson en gång i tiden gjorde känd får ett nästan reggaeliknande trumsväng, och Norudde dubblerar orgelmelodin på mungiga.
I andra låtar spelar han säckpipa eller moraharpa, och det blir en väldigt intressant kombination med och kontrast mot den tunga orgelbasen och Winklers ofta intensiva trumspel, inte minst i en brudmarsch där vispspelet kompletteras med ett betydligt snabbare shakerspel på ett mycket snyggt sätt.
Kvartetten drar ner tempot betydligt i en gammal koralmelodi, även den med säckpipa, och återigen sätter trummisen sin prägel på den, först genom glesa cymbalslag och senare genom dramatiska trumvirvlar.
Men den som framför allt förvandlar de gamla låtarna till något nytt – ännu en gång – är förstås den 82-åriga legendaren som gör orgeln till ett självklart folkmusikinstrument. Drillar, ackord och melodier känns som gjorda för klaviaturet, och det givna avslutningsnumret Jämtländsk brudmarsch hade gärna fått komma betydligt senare. Nu blir konserten bara en timme lång, och det känns nästan orimligt.
”Musiken håller mig ung”, säger Merit Hemmingson i den dokumentärfilm om henne som går att se nu på Svtplay. Det verkar för en gång skull inte vara en överdrift.
text & bilder: Rasmus Klockljung
