Redaktionsbloggen

Agnes Åhlund i Glöggkompaniet. Bild: Josefin Edensvärd

”Episkt juligt” med Glöggkompaniet

10 dec 2021

Glöggkompaniet
World Sessions på Café Hängmattan, Göteborg
9 december

Att gå på konsert med julmusik i början av december, i ett snöfyllt Majorna, är nästan en utopi. Att tillställningen dessutom tillhör toppen av julkonserter gör ekvationen och julstämningen än mer osannolik. Men i kväll hände detta på Café Hängmattan, tack vare något som nästan kan kallas den göteborgska folkmusikens supergrupp.

Glöggkompaniet består nämligen av ett par musiker från cajunbandet Alligator Gumbo, pianisten från 232 Strängar, en sångare och violinist från Glasgow, en dansk slagverkare samt sist men inte minst en utomordentlig sångerska vars huvudinstrument är bouzouki.

Om vi börjar med sångerskan Agnes Åhlund tolkar hon de stilla och vackra låtarna lika bra som det mer humoristiskt dans-kring-granen-polsketramsiga, dessutom utan störande wailande. Thor Ahlgren är utomordentlig på durspel och säckpipa men en strålande stjärna på flöjter. Emma Engström får med hjälp av sitt klaviaturspel allt att svänga och Davy Garner försöker inte låta som Shane McGowan utan gör sin egen version av Fairytale of New York, sjunger lågmält och vackert och är nog fiolspelandets Robert Burns, åtminstone i Göteborg.

Thor Ahlgren och Davy Garner. Bild: Josefin Edensvärd

Nämnda Poguesklassiker är pricken över i-et när det handlar om gruppens så väl genomtänkta låtval och till och med Snövit och de sju dvärgarnas berömda Jag fångade en räv en dag blir personlig, tramsfri och väldigt svängig. Slagverkaren Magnus Heebøll bör naturligtvis nämnas, med sitt känslo- och följsamma spel. Liksom den ibland medsjungande publiken, helt utan falsksång och otakt.

Ärligt talat har jag dålig koll på Agnes Åhlund men läser på hennes hemsida att hon en gång ”fann kärleken till den bulgariska folkmusiken” och dessutom varit på musikläger i Rila, en plats berömt för sitt munkkloster, vilket förklarar hennes mästerliga kunskaper i sång.

När det gäller övriga visor kan nämnas avslutande Ett sista glas i en fin a cappella-version men på originalspråket skotska, Bereden väg för herran, den folkliga versionen som här görs både vackert och dansant, samt Tomten, Viktor Rydbergs berömda dikt, här till basisten Björn Peterssons nyskrivna melodi. En mycket passande visa då den av historikerna påstås vara skriven i Slottsskogen, alltså ett stenkast från kvällens konsertlokal.

Sammanfattningsvis skulle jag inte ha det minsta emot att lyssna på denna konsert varje kväll fram till julafton och i och med Glöggkompaniets julmusiktolkningar behövs nästan inga andra. Episkt juligt.

Bengt Edqvist

Annonser