Antti Paalanen
Fasching, Stockholm 31 oktober 2025
Ett treradigt knappdragspel, en stompbox, en rejält skrovlig röst och en ordentlig portion charm. Det är allt som behövs för att finländske Antti Paalanen ska skapa musik som ingen annan. Med ungefär lika doser folkmusik, techno och ”fucking rock’n’roll” håller han ensam på scenen – men med god hjälp av ljudteknikern Samuli Volanto – dansgolvet kokande i en och en halv timme.
Konserten börjar med några långa ackord i Elä, så kommer ett nästan morrande läte, en dragspelsbas som kan rasera berg och så börjar högerfoten stampa raka fjärdedelar. Därifrån trappas det mesta upp steg för steg under hela spelningen. Paalanen går ut hårt, lugnar sig en aning i tredje låten Child in you med dess suggestiva melodislingor, men efter den ökar han skickligt intensiteten under hela spelningen till närmast ofattbara nivåer. Med en av de tyngsta basarna på den här sidan Slayer, en röst som är lika rosslig i mellansnacken som när han sjunger och så den där stampande foten får han publiken att dansa, oavsett om han spelar polska och schottis eller om inspirationen är 1990-talstechno.
Märkligt nog är detta Antti Paalanens första konsert i Stockholm någonsin, efter runt tjugo års internationellt turnerande. Den stora scenvanan är uppenbar, han får publiken att jubla när han hojtar ”polka!” och att sjunga efter honom på finska, och drar självironiska skämt. Låtar som på skiva känns aningen överproducerade blir här mäktiga upplevelser med en råhet och ett driv som det är omöjligt att stå stilla till.
Vissa musiker är verkliga innovatörer på sina instrument, förvandlar dem till något helt annat än hur de traditionellt har låtit och tar dem in i andra genrer. Antti Paalanen är definitivt en sådan, och den här enmansorkestern skapar en lika osannolik som självklar genrehybrid. En av årets stora liveupplevelser.
Text & bild: Rasmus Klockljung
