Dakha Brakha
Slaktkyrkan, Stockholm 23 maj
Folkmusik från olika regioner i Ukraina utgör grunden för Dakha Brakha, som i vissa fall själva har rest runt och spelat in bybor som sjungit sångerna för dem. Men bandets tolkningar får sedan en helt egen karaktär som sannolikt är väldigt långt från hur de traditionella versionerna låtit.
I fokus står de fyra rösterna, där de tre kvinnliga medlemmarna ofta sjunger i täta ordlösa oooh-ackord. Dragspelaren Marko Halenevych å andra sidan använder sig främst av en egendomlig, ljuvlig falsettröst, mjuk och mild, som exempelvis i den bluesiga Dostochka som kommer tidigt i konserten.
Eller konsert och konsert förresten, det är mer än så. Dakha Brakha bildades ursprungligen inom en teatergrupp, och det visuella är en viktig del av framträdandet. Här finns de höga, svarta huvudbonader som tre av medlemmarna bär (och som kontrasteras av dragspelarens kala huvud), men framför allt de animerade projektioner som täcker hela fonden. Ibland är det komplexa, färgglada mönster som visas, andra gånger rörliga sekvenser.
Men där visas också betydligt mer allvarliga saker. Den 24 februari i fjol, när Putins invasion av Ukraina inleddes, befann sig Dakha Brakha hemma i Ukraina på vad som var tänkt som ett kort uppehåll i en turné. Sedan dess har de varit på en närmast oavbruten turné i Europa och Nordamerika, och kombinerar sin musik med budskap om stöd till Ukraina i kriget. Under några låtar visas svartvita drönarfoton på sönderbombade bostadshus och fordon, i en annan en animation på raketer som faller medan en familj kurar ihop sig under ett hus.
Kvartettens udda sättning gör också musiken än mer egenartad. Basgångarna spelas på cello av Nina Garenetska, ofta pizzicato-plockar hon tonerna med rejäl tyngd, och när hon tar fram stråken kan det bli såväl skört och lågmält som rivigt och kraftfullt. Iryna Kovalenko spelar piano, som faktiskt ofta är det minst framträdande instrumentet, men växlar ibland till djembe när rytmerna behöver förstärkas.
För rytmer finns det gott om. Under första låten hamrar Garenetska och Kovalenko gemensamt på en bastrumma som är placerad mellan dem, och Halenevych spelar cajón eller darbuka i några låtar. Den fjärde medlemmen är Olena Tsybulska som spelar på ett minimalistiskt trumset – virveltrumma, hihat, en cymbal och så en golvpuka som agerar bastrumma. På detta pumpar hon med en enastående variation ut både malande, rockigt tunga grooves och mjukt vispspel som lägger grunden för kvartettens musik.
Men framför allt är det alltså rösterna som står i centrum. De bollar ständigt sångfraser mellan sig, många gånger lägger några klanger snarare än stämmor medan en sjunger själva texten och i flera låtar agerar samtliga leadvokalist i någon del av sången. I en låt åstadkommer de med häpnadsväckande skicklighet en mängd olika läten som härmar fåglar och andra djur, i en annan närmast rappar två av sångerskorna i stämmor.
Det stora jublet efter ett mellansnack på ukrainska visar att många i publiken talar språket, men även för oss som inte gör det blir framträdandet en stor helhetsupplevelse.
text & bild: Rasmus Klockljung
