Redaktionsbloggen

Även golvet på Fasching fick användas för att rymma storbandet. Bild: Leo Ahmed

Delikat storband varvar Stravinskij med Texas, Lindström och Skokic

25 okt 2021

Orkester Omnitonal
Fasching, Stockholm Jazz Festival 24 oktober

Egentligen känns det som en början, men när rörblåsaren, kompositören och kapellmästare Per Texas Johansson presenterar sitt nybildade storband Omnitonal är det emellertid avslutning för den tio dagar långa jazzfestivalen. En avslutning som blir en karneval av originalkompositioner från Texas Johansson, Johan Lindström och Viktor Skokic, toppat med urpremiär på Fasching för Igor Stravinskijs Ebony concert. På scen några av Sveriges skarpaste solister och både yngre och mer rutinerade storbandsrävar.

Stravinskij avslutar kvällen och ska man börja där, med verket som Igor skrev för Woody Hermans orkester i slutet av andra världskriget 1945, så är det en concerto grosso i tre delar, skriven som en solokonsert för Bb-klarinett och i kompet, förutom trummor, bas och piano även harpa och gitarr. I Omnitonal får vi i stället för harpa och gitarr Mattias Ståhls marimba och jag tror inte att någon beklagar detta.

Mattias Ståhl vid marimban.

Att det är en svettig läsart inte bara för solist Johansson vittnar tenorsaxofonisten Fredrik Ljungkvist om efter konserten, men han och övriga bandet ger stycket en ny fräschör i samtida klangbild. Det är bara att lyssna till hur trumpetsektionen med Karl Olandersson, Joakim Agnas och Emil Strandberg hanterar den första satsens delikata inledning. Stundtals får man reminiscenser av Våroffer och orkestern lyckas i stort med framkallningen av den musikaliska bildsättningen som finns här och i hans baletter. Texas tonkonstnärer förvaltar också andra satsens blues på bästa sätt där man känner tidiga Ellington sväva över verket.

Fredrik Ljungkvist in action med tenorsaxofonen.

Igor i all ära. Konsertkvällen på Fasching inleds på kvartett med Mattias Ståhl på vibrafon, Mats Äleklint trombon och Konrad Agnas trummor vid sidan av Per Texas Johansson på klarinett. Allt var som vanligt är en modern Texas-komposition med hans karaktäristiska sound. Stämningen är satt och det avspända rummet etablerat när resten av storbandet kliver på för Johan Lindströms Livet i tre delar som inleder med sordinerade trumpeter. Lindström är upptagen på annat håll men hans ande vilar starkt över kompositionen som följer livet från de nyfikna barnaåren till begravning. Lindströms identitet är väl spårbar från hans senaste septett-skiva. Basisten och kompositören Viktor Skokics Klarinet känns mest Stravinskij-influerad och här får vi en oerhört fin, skir dialog mellan Texas klarinett och Dan Berglunds delikata stråkbas.

Rasmus Borg vid piano och partitur.

Andra akten öppnas med Texas Johanssons Blues i dis från plattan Stråk på himlen och stora hus med utmärkt tenorinsats av unga Linus Lindblom. Sen kommer Texas komposition i sonatform på stående fot tillägnad nyligen bortgångne saxofonisten Lennart Åberg, mångårig ledare för Radiojazzgruppen, för Rena Rama och de mångas förstaval för såväl alt- och sopransax som tvärflöjt.

Johanssons tredelade svit är, vid sidan av Stravinskijs konsert, kvällens höjdpunkt med så många olika skiftningar och nyanser, dialoger och utrymme för solister. Mats Äleklint får visa sin poetiska läggning i första delen och Fredrik Ljungkvist sin fria rymd när han brötlyfter iväg andra satsen. I hastigheten minns jag nu inte om det är i andra eller i avslutande tredje som trumpetaren Karl Olandersson går in i solomode under Omnitonals Basie-tryck.

Hursom, Omnitonal-kvällen på Fasching känns som början på en ”beautiful friendship” och en perfekt avslutning på Stockholms jazzfestival. Får en att längta till oktober nästa år.

text: Magnus Östnäs
bilder: Leo Ahmed

Annonser