Backengrillen
Fasching, Stockholm 25 januari 2023
Umeå är hemstad för påfallande mycket musik av mer extremt slag inom vitt skilda genrer. Ett av stadens mest välkända band är hardcore-legendarerna Refused, som efter oerhört intensivt turnerande i det närmaste utan avbrott under ett antal år plötsligt upplöstes, mitt under en USA-turné 1998. Då hade gruppen just släppt skivan The shape of punk to come, som sedermera kom att betraktas som banbrytande med dess blandning av hardcore och jazziga rytmer. För ett tiotal år sedan återförenades bandet.
Från Umeå kommer ursprungligen också frijazzgiganten Mats Gustafsson, som nu slagit sig samman med tre av Refuseds medlemmar i den nya konstellationen Backengrillen som de beskriver som ”antirasistisk, antifascistisk friformsdödsjazz”. Premiärgiget skedde givetvis hemma i Umeå, på jazzfestivalen i höstas, och framträdande nummer två görs här på Fasching.
Det är musiker från flera extrema musikformer som möts, men frågan är om de inte gör varandra ännu mer extrema. Dennis Lyxzén vrålar hårdare än jag någonsin hört honom göra tidigare, och ofta använder han sig av dist och diverse andra effektboxar för att göra rösten än råare. David Sandströms trummande är alltid oerhört kraftfullt, men när det nu dessutom ofta är förhållandevis långsamt blir det på sätt och vis ännu mer så. Och Magnus Flagges monstruöst tunga elbas är nog inte långt ifrån att riva väggarna.
Till detta kommer så Gustafssons barytonsaxofon som ibland kastar sig ut i hans typiska rytande, frustande utfall med enorm intensitet, och andra gånger manglar fram riff ihop med basen. Det är just saxofoner som är hans vanliga instrument, men här spelar Mats Gustafsson även tvärflöjt. Något som minst sagt tillför stora kontraster, för ibland tvärtystnar de andra och han lägger mjuka, långa toner helt ensam. Det blir en kort med välbehövlig andningspaus för åhörarna. Andra gånger hörs fullständigt kakafoniskt, elektroniskt oljud, och det visar sig vara flöjten som körs genom en mängd effekter så att det är fullständigt omöjligt att ens ana att ljudet har ett akustiskt ursprung.
Backengrillen förenar noise, punk, malande rytmer och en ofattbar tyngd, men samtidigt finns här även utrymme för Dennis Lyxzéns karaktäristiska, souliga gläfsanden och falsettrop, och när han inte headbangar med hela kroppen dansar han runt på stället. Den sista, riktigt långa låten inleds och avslutas dessutom med pianosamplingar som gör kontrasterna än starkare till det stenhårda saxofonfriformsavsnittet i mitten av den.
Det här är tveklöst det mest brutala och sannolikt det mest ljudstarka jag någonsin har hört från Faschings scen, och efter en knapp timmes konsert känner jag mig både upprymd och fullständigt överkörd, samtidigt. Medlemmarna sysselsätter sig med ett oräkneligt antal andra band och samarbeten, men jag hoppas verkligen att Backengrillen kan få tillräckligt fokus framöver för att inte bli något tillfälligt. Detta behöver många fler få uppleva.
text: Rasmus Klockljung
bilder: Micke Keysendal
Fotnot: Backengrillen spelar ikväll torsdag på Uppsala Konstmuseum, på Folk i Göteborg på fredag och på Kvarteret & Co i Örebro på lördag.
