Skivrecension

Songbird
Från countrygömmorna

Waylon Jennings

Songbird

Skivbolag: Son of Jessi/Thirty Tigers
Format: LP/CD/DL
Recenserad av: Peter Bornemar
Publicerad: 21 nov 2025

Även om han inte på långa vägar kan mäta sig med outlaw-kollegan Willie Nelson när det gäller antal utgivna skivor hann Waylon Jennings (1937-2002) med att göra drygt sjuttio album i eget namn, varav flera (men långt ifrån alla) är mer än hörvärda. Framför allt de han gjorde under första halvan av 1970-talet, som The Taker/Tulsa, This time, Lonesome, on’ry and mean, Honky tonk heroes och Dreaming my dreams.

I jämförelse med dessa är detta, av hans son Shooter Jennings postumt utgivna album och det första i en planerad serie om tre, inte riktigt av samma kaliber. Vilket inte är detsamma som att musiken skulle vara dålig. Vad vi får till buds är tio tidigare outgivna studioinspelningar gjorda mellan 1973 och 1984 där Jennings kan höras med långvarige trumslagaren Richie Albright och pedal steel-gitarristen Ralph Mooney tillsammans med gäster som Tony Joe White och Jessi Colter. Albright, Mooney och White är för övrigt inte heller längre i livet.

Flera av inspelningarna som Shooter Jennings hittade i familjeförrådet var bara att ”damma av”, medan andra genom Shooters försorg fått lite pålägg från några av medlemmarna i Jennings kompband The Waylors som ännu är i livet – och från de betydligt yngre countrysångerskorna Elizabeth Cook och Ashley Monroe.

Materialet är idel covers, där titelspåret är en tolkning av Christine McVies låt från Fleetwood Mac-albumet Rumours och framförs med skönt svepande steelgitarr och sångpålägg från nämnda Cook och Monroe. Ralph Mooneys steel höjer även Jennings tolkningar av Allen Reynolds Wrong road again och Hank William Jr:s (I don’t have) any more love songs. Nämnda tre låtar, tillika ballader, är också höjdpunkter på ett album som förvisso även rymmer låtar som av begripliga skäl inte givits ut tidigare. Exempelvis Jennings version av Johnny Cashs After the ball, som har en påtaglig demokaraktär och utmynnar i flams.

Trots ojämnheterna är det förstås kul att få ta del av musiken här – på ett album som jag dock helst hade sett utgiven i en box tillsammans med de kommande två volymerna.


Fler recensioner

Annonser