Skivrecension

Vindarna
Lågmält på svenska

Sofie Sörman

Vindarna

Skivbolag: Absilone
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 20 nov 2018

Dela den här recensionen:

Sofie Sörman, baserad på jazzscenen i Paris, har bytt sångspråk från engelska till svenska. Hennes inställning är jazzig, sättet att vända tonerna och orden, polera och lättsynkopera dem med stämbanden. Materialet är däremot en blandning av traditionella folklåtar, andras visor och egna kompositioner, som balanserar mellan visor och, låt säga, mjukpop.

Hon sjunger också med en egenartat ljus röst, lite barnslig och ja, flickaktig. (Sofie får ursäkta att jag ibland, fast bara lite grann, kommer att tänka på Lisa Ekdahl.) Bäst blir det när hon förhåller sig som friast till melodierna. Tolkningarna av traditionella Horgalåten och Grimasch om morgonen (Cornelis Vreeswijk) är lika oväntade som helt suveräna.

Den förra dansar en extrasnabb folkdans där Joan Eche-Puigs kontrabas och Karl Jannuskas trumslag (bägge lika energiska) ligger under Sofie Sörmans sång (med och utan ord), manar och driver på rytmerna. Den andra är lågmäld och stilla, vacker och öm, med en enstaka pianoton, upprepad av Armel Dupas, i duett med en likaså enda ton från kontrabasen – tills bastanta trummor kommer in och betonar allvaret.

De egna låtarna är inte heller dumma. Till exempel min favorit, sistaspåret Vals till Sia, vars valsrytmer nog kan placeras i både fransk och svensk vistradition. Även komptrion är intressant, i det lilla. Med det menar jag att musikerna så storörat samspelar med melodiernas och sångens karaktärer och stämningar, aldrig tar över eller drar iväg med musiken. Och ändå lyckas de förmedla också sina personligheter. Som när Dupas i Under rönn och syren (text av Zacharias Topelius) spelar klirrande ljusa, snabba pianotoner i mellanspelen.


Fler recensioner

Annonser