Hegge

Dela den här recensionen:

Jonas Kullhammar blåser saxofon i Hegge, som i övrigt består av fyra norrmän anförda av kontrabasisten och kompositören Bjørn Marius Hegge – en musiker som bytt till bas från den gitarr han trakterat tidigare i livet.
Hegges influenser kommer från 1960-talets nordamerikanska jazz. Direkt kastas vi in i en lekfull och högkvalitativ bop-betonad och melodisk jazz, där samtliga medverkande synes jobba på lika villkor och med samma framåtrörelse och upptäckarglädje. Whose bassline is it anyway?, som det inledande spåret heter.
Det är bara att ge vika inför samspelet från Vigleik Storaas på piano, Martin Myhre Olsen på saxofon och Håkon Mjåset Johansen på trummor. Kullhammar smälter in i Trondheimbandets sammanhang utan några problem.
Den här debutskivan har redan nominerats till Spellemannpriset, Norges motsvarighet till Grammis. Mycket välförtjänt, säger jag, och diggar så att fingertopparna får värk av knäppandet. Hegge må vara rotat i Horace Silver, Charlie Mingus och annat gammalt, men det känns aldrig mossigt på något vis, bara levande och angeläget.
Bjørn Marius Hegge kan för övrigt även höras i Kjetil Mulelid Trio, men har även spelat med namn som Axel Dörner, Hanna Paulsberg, Eirik Hegdal och sitt eget band Hegge’s Round Trip.  Ja, det finns mycken jazz att upptäcka just nu från vårt västra grannland.