Anders Hagberg

Dela den här recensionen:

De flesta av Liras läsare har högst troligt hört Anders Hagberg i en eller annan konstellation, till exempel med Björn Afzelius på 1980-talet, som medlem i Mynta eller varför inte på någon av hans skivor i eget namn. Trust är ett soloalbum där man får ta del av allehanda flöjter och sopransaxofon, ofta i lager på lager. Men även om det är ett soloalbum så är det musik som vuxit fram i samarbete med bildkonstnärer och dansare. Samarbeten som varit som en kreativ katalysator vad det verkar, men ingen krycka – för det klingande resultatet klarar sig utmärkt på egna ben.
Berättande sekvenser varvas med lyriska och hela tiden finns en inbjudande innerlighet och närvaro i Anders Hagbergs spel. Ett slags gränslöst skapande som inte riktigt fångas in av genrebeteckningar även om det hörs en hel del folkmusikaliska inslag från olika håll: något indiskt, något japanskt, något nordiskt och en smula jazz med mera. Här samsas kortare melodiska fragment med långa sirliga melodier och rytmiskt spel där flöjten blir ett slags slagverksliknande instrument. Anders Hagberg bjuder in till en resa som är väl värd att följa med på!