Skivrecension

Solofiol Lira Gillar

Stina Brandin

Tacka Fan för det

Skivbolag: Dimma Sweden
Recenserad av: Thomas Fahlander

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

I dopgåva får du ett skrin. När du senare öppnar det finner du smycken, de vackraste som finns, men du låter dig inte bländas. De är där för din skull.
Stina Brandin kommer från Boda, norr om Rättvik, och har gått en lång väg från familjens musicerande till små och stora spelmanslag i Rättvik och Boda till Musikhögskolan i Stockholm och över till Ole Bull Akademien i Voss i Norge. När hon till sist gör en cd väljer hon att ta sig an Bodas låtskatt och pryder sig med de smycken hon är uppväxt med. Det är traditionstyngt men lätt spelat, som fjärilar på en sommaräng.
Tjugo låtar på en ensam fiol. Små nätta melodier spridda i hela Dalarna men som jäst, knådats och gräddats i Boda. Stina spelar noggrant, som om hon inte vill spilla en figur, slarva med en drill eller tappa bort en enda ton. En lätt betoning på tvåan i takten och så är vi på danslogen i Boda. Hela anrättningen är makalös. Petter Berndalen har spelat in och mixat, Linda Mårthans fotograferat och Eva Karlsson gjort design. Kan inte bli bättre. Den är som ett smycke­skrin. Till oss.
”Låt stråken tala” sa Hjort Anders och menade att det var det som kom ut ur fiolen som räknades. Och så är det med Stina Brandin, inget snack. Stina har låtit stråken tala.